Krönikörerna: Detta ska ligga högst på den politiska dagordningen 2019
PJ Anders Linder:
Svaret måste bli ”lag och ordning”. Om människor inte känner sig rimligt trygga i sin vardagliga miljö kommer allting annat i andra hand. En nyckel till bättre integration är fler företag och fler jobb i det som kallas utanförskapsområden. Men vem vill starta eget och investera i miljöer där det är brottslingar och bråkmakare som bestämmer?
Marie Demker:
Skolans klassutjämnande uppdrag tillsammans med den fortgående segregationen både i städerna och på landsbygden. Skolpolitiken i Sverige bedrivs på ett sätt som de flesta medborgare inte förstår mycket av – att små skolor på landsbygden läggs ned beror på de kvalitetskriterier som riksdagen beslutat om, inte på illvilja hos politiker. Att storstadsskolor får fortsätta att dräneras på elevunderlag med motiverade föräldrar och goda hem trots att vi vet att detta ökar ojämlikheten är obegripligt för mig. Här finns en politisk defaitism som gör mig förtvivlad.
Lars Stjernkvist:
Det borde bli klimatfrågan. Jag är i grunden optimist och tror på politikens och mänsklighetens möjligheter, men jag inser att vi har en förmåga att förtränga besvärande fakta. Hoppas och tror att 2019 blir året då det på allvar tränger in att vi måste göra mer, och att det går att vända utvecklingen.
Johanna Grönbäck:
Värnandet av rättsstaten. Många är oroliga över våldsutvecklingen, men alldeles för ofta besvaras det med desperata utspel och vanskliga idéer. Toppolitiker ifrågasätter enskilda beslut fattade av självständiga domstolar, tycker att psykiskt sjuka ska hängas ut och verkar överlag visa begränsad förståelse för rättsstatens syfte. 2019 borde vi prata mer om behovet av en rättsordning som på ett förutsägbart, effektivt och tryggt sätt skyddar människor från övergrepp från såväl staten som andra människor.
Lars Anders Johansson:
Den eskalerande och allt grövre kriminaliteten och den otrygghet som följer av densamma. Gängvåldet har flyttat från utanförskapsområdena till tidigare trygga stadsdelar. När medelklassen inte längre känner sig trygg eller att den kan lita på myndigheterna riskerar det att få ödesdigra politiska konsekvenser. Den nya regeringen kommer att ha ett digert arbete framför sig med att upprätta förtroendet för rättsstatens institutioner.
Anela Murguz:
Flera valrörelser i rad har skolan varit en av de viktigaste frågorna. Ändå har frågan lyst med sin frånvaro i den politiska debatten på senare tid. Jag önskar mig en rejäl diskussion om den postmoderna kunskapssyn som råder och vad den gör med lärarens roll i ett klassrum. När skolan väl kommer på tal reduceras frågan tyvärr till någon slags siffertävling om vilket parti som satsar mest. Men mer skattepengar är inte svaret på den attitydförändring jag anser behövs.
Andreas Johansson Heinö:
Det har skett en tillnyktring de senaste åren. Den politiska debatten kretsar trots allt i stor utsträckning kring de viktiga frågorna – klimat, migration, kriminalitet, välfärd, skatter. Så bör det förbli. Men jag skulle förstås gärna se att vi under våren kunde få ett rejält fokus på Europafrågor. Bristen i svensk debatt är nämligen mer det allt snävare nationella perspektivet än att fel frågor debatteras.
Marie Anell:
Klimatet. Jag är övertygad om att det behövs obekväma, radikala åtgärder för att rädda situationen och någon gång måste arbetet börja. Men dessvärre verkar det inte finnas någon politisk kraft som trovärdigt kan driva de frågorna i Sverige. Det är riktigt sorgligt för nu är det bråttom.
