Djurvänner äter inte kyckling med gott samvete

Jenny Andersson, ordförande i Svensk Fågel, påstår på debattsidan i BT 31/12 att du kan äta svensk kyckling med gott samvete. Hon antyder, att eftersom Sverige använder mindre antibiotika än många andra länder så är djurhållningen god i Sverige.

Men varför visar näringens marknadsföring aldrig upp vuxna slaktkycklingar, och uppfyller uppfödningen svensk djurskyddslag där det står att det är viktigt att djur skall kunna bete sig naturligt? Hur naturligt är det liv de får leva?

De föds i kläckningsanläggningar utan att få träffa sin hönsmamma, och 10 000 – 40 000 individer placeras i stora inomhushallar där de aldrig får gå ute och picka gräs eller se solen.

De har avlats att snabbväxa för att kunna avlivas efter bara 35 dagar. Den snabba tillväxten leder till att benen kan få svårt att bära upp den överdrivet stora kroppen. Mängden fåglar gör att de får gå omkring i mycket avföring, som tillsammans med hög ammoniakhalt kan ge skador på både fötter och lungor.

Kycklingar ses inte som individer. Jordbruksverkets föreskrifter tillåter 20 kilo kyckling per kvadratmeter, men så har man ett fiffigt så kallat kontrollsystem och om man uppfyller detta kan man få packa ihop 36 kilo per kvadratmeter.

Efter 35 dagar kommer en maskin och sopar ihop kycklingarna för transport till slakteriet. Där hängs de upp i fötterna i ett transportband som slutligt för dem till ställe där de avlivas.

Visar inte detta på en mycket inhuman uppfödning av massproducerad svensk kyckling och att de helt saknar möjlighet att få bete sig och leva ett för hönsfåglar naturligt liv?

Med vetskap om detta kan du knappast äta dessa kycklingar med gott samvete.

Charlotta, Christina, Emma, Fredrik,  Ingemar, Inger, Kent, Lisbeth och Mardia, studiecirkeln Djurvård, djurskydd