Våra drömmars städer i förvandling
Det räcker med att gå Allégatan i centrala Borås för att märka att det är fler cafeer och restauranger än butiker som dominerar stadskärnan i dag. I december skrev ledarsidan (18/12) och BT (18/12) om avsaknaden av en ordentlig handelsstrategi från Borås stads sida, något som i längden leder till att butiker och varuhus etablerar sig i runtomkring Borås, snarare än i de centrala delarna av staden.
Att dagligvaru- och sällanköpshandel flyttar ut från städerna, där det redan är trångt med näringsliv kan verka både naturligt och ofarligt. Men på sikt kan det, utan att låta alltför dramatisk, leda till en långsam död. Inte bara för Borås, utanför städer i hela Sverige. Kombinationen av ökad näthandel och varuhus som etablerar sig i mindre centrumnära områden resulterar i en utveckling som utmanar stadens roll som en marknadens mötesplats mellan människor.
I en kulturartikel (SvD 23/8-2017) skriver författaren Mustafa Can om hans barndoms drömmar om staden. På landsbygden i turkiska Kurdistan drömde han om “breda asfalterade gator, gatljus, butiker, krogar, kaféer, monument, trafik, folkmyller, oväntade möten, anonymitet och en mångfald av ljud, dofter och smaker.” Staden har, kanske ännu mer än sin antonym landsbygden, romantiseras sen den först såg dagens ljus.
Hans slutsats i texten handlar om hur Stockholm, hans nuvarande hemstad, blivit allt för trendkänslig och segregerad. En spillra av den myllrande, levande och stundvis smutsiga stad som Per Anders Fogelström beskrev i stadserien. Eller som Can själv uttrycker det: “Stockholm skapar mer ångest än drömmar”.
Cans resonemang om Stockholm har vid första anblick lite gemensamt med att handeln flyttar ut från centrala Borås. Men hans reflektion, och utvecklingen i Borås rör vid samma brännande faktum; städerna förvandlas sakta, och blir mer döda än levande.
Staden som en färgglad mötesplats med butiker, krogar och folkmyller kan helt enkelt bli mer dröm än verklighet i framtiden. På Expressens ledarsida (5/1) skriver Ann-Charlotte Marteus om hur städerna långsamt dör nätdöden, och ställer sig frågan om vi bara ska se på när butiker ersätts av själlösa mäklarkontor och ytterligare cafeér. Den minskande centrumhandeln får också den naturliga konsekvensen att städerna blir allt tommare. Och de allt folkglesare gatorna får en naturlig och skarp konsekvens – ökad otrygghet.
Ty det är inte främst näringslivet som hotas när centrumhandeln avtar. Butikerna flyttar ut på nätet och affärerna ut till industriområden utanför stadskärnan. Det handlar inte om att människor slutar handla, de gör de bara inte i stan längre. Men det tomrum som den utvecklingen lämnar efter sig, både i färre strosande människor på shoppingrunda, och i färre ljus från affärer leder oundvikligt till en långsam vallfärd mot en slags spökstäder. I tomma miljöer utan vittnen, ljus och liv är det lättare att begå brott och komma undan med dessa. Och eftersom kontanterna tömts ur kassorna, och butikerna slår igen är det inte dem som är bytet – utan människorna.
Den utvecklingen om något är ångestladdad. Tanken på att i framtiden så töms städerna, inte på invånare – men på gatu- och näringsliv. Vi borde inte acceptera denna utvecklingen, hur bekvämt det än är att näthandla hemifrån soffan, eller ta bilen till Lager 157 i Viared.
Framtiden ska inte fråga minns du den stad, som gick genom en förvandling? Oavsett Borås, Stockholm eller Paris ska drömmen om staden gå att förverkliga, och verklighetens städer leva.
