Lars Näslund: Vad bryr sig SD i Borås om populism?
Här och nu och närmare bestämt om SD:s markering om politikerarvodena i Borås stad.
Som BT skrev om i går valde SD:s gruppledare Patric Silfverklinga att under kommunstyrelsemötet i måndags frångå den normala gången – arvodesfrågorna debatteras och fastställs i fullmäktige – att föreslå att grundnivån ska sänkas med tio procent, i stället för att acceptera förslaget från arvodesdelegationen om en uppräkning på 2,7 procent för presidierna – den höjning som budgeterats för löneökningar i kommunen som helhet.
SD-utspelet väckte viss förvåning eftersom partiets egen representant i arvodesdelegationen, Crister Spets, inte med ett ord invände mot 2,7-procentsförslaget under sammanträdet för ett par veckor sedan. Under delegationens första möte tidigare i vår deltog ingen SD-representant.
Så hur motiverar då Silfverklinga det plötsliga förslaget om tioprocentssänkningen? ”Av det enkla skälet att den politiska kostymen i Borås har tenderat att växa”, säger han, med hänvisning till planen att gå från fem till åtta kommunalråd från 2019.
Inget är lättare än att försöka bilda opinion genom att spela på myten om överbetalda politiker. Förutom att den är sakligt illa underbyggd är den farlig på flera sätt. Samhället behöver f l e r som vill vara förtroendevalda företrädare. Det underlättas inte av att underblåsa ett förakt för dem som, oftast otacksamt, håller det demokratiska maskineriet igång.
En begripligare hållning från SD:s sida hade varit att föreslå en h ö j n i n g med tio procent. Inte för att folk ska lockas ta de ledande uppdragen av ekonomiska skäl, ingen blir rik på kommunalt slit, allra minst i Borås, utan för att det gör det lättare och rimligare för invånarna att ställa krav på resultat.
Borås kommun är en sexmiljarderskoncern som kräver en proffsig styrning. Att snåla på detta blir lätt kostsamt. Men vad bryr sig en populist om sånt i valtider?
