Lars Stjernkvist: Lite skepsis mot förnyelse är sunt
Ok, min beskrivning är kanske slarvig, men konfliktlinjen finns och den skär rakt igenom de politiska blocken och den skär rakt igenom Sveriges dominerande partier, Moderaterna och Socialdemokraterna.
För Moderaterna är det inget nytt. Partiet har pendlat mellan ultraliberalism och konservatism under lång tid. Ja, partiet beskriver sig som liberalkonservativt, och det kan man förstås göra. Men när konservativa krafter utmanar liberalernas försvar av individens frihet, kulturell mångfald och fri rörlighet över gränserna, då är det inte alldeles enkelt att vara både och. Och därför kämpar partiet med en svår inre konflikt. Några vill dra partiet närmare högernationalisterna i SD och andra värnar gemenskapen med Liberalerna och Centerpartiet.
Som sagt, konflikten finns också i mitt eget parti Socialdemokraterna. Det är inte heller särskilt konstigt. Det skulle snarare vara konstigt om ett parti som har haft chansen att under lång tid prägla samhället inte hade utvecklat ett drag av konservatism. Självklart finns det en stolthet över vad som gjorts och en vilja att försvara framgångarna.
Därför är det också fullt begripligt att migrationen och globaliseringen oroar. Ja, jag tycker det finns goda skäl att vara konservativ i meningen att vi med kraft ska försvara tidigare uppnådda framgångar när det gäller till exempel kvinnors rättigheter. Hedersförtryck och manlig överhöghet ska aldrig försvaras eller förringas med hänvisning till kulturell mångfald. Här har det funnits en slags kluvenhet som utan tvekan har skadat Socialdemokraternas trovärdighet.
Samtidigt finns det en fara med tillbakablickande. När det talas drömskt om arbetarklass, då blir jag bekymrad. Visst, det finns stora orättvisor, men lösningen kan rimligen inte vara att hålla fast vid begrepp som inte beskriver dagens orättvisor särskilt väl.
Jag kan förstå att en del blir förvirrade när högernationalister kräver att gruvor ska återöppnas och försvarar klassiska industrier mot utländsk konkurrens. Det handlar emellertid knappast om respekt för arbetets värde, utan snarare om en ambition att behålla gamla hierarkier och strukturer.
När liberaler talar om globaliseringens möjligheter, då är det socialdemokratens uppgift att påminna om att det krävs rätt till utbildning och återkommande utbildning och rimliga ekonomiska villkor för att alla ska få del av dessa möjligheter.
Jo, det kan även finnas skäl påminna om att det aldrig kan skada med en sund skepsis mot förnyelse. Bara den inte kväver den framtidstro och frihetslängtan som bidragit till att vi trots allt lever i ett land med värden värda att försvara.
