Stefan Eklund: Journalistik när det händer

Borås Artikeln publicerades

Att göra journalistik idag är att verka i realtid, att vara en del av ett enormt informationsflöde.

Branden i Knalleland var en stor nyhetshändelse. Borås Tidning bevakade den i realtid. ” Idag strömmar journalistiken fram 24 timmar om dygnet varje dag, hela veckan. Som sagt, vi arbetar i realtid, inte i dåtid”, skriver BT:s chefredaktör Stefan Eklund.
Foto: Oscar Eriksson
Branden i Knalleland var en stor nyhetshändelse. Borås Tidning bevakade den i realtid. ” Idag strömmar journalistiken fram 24 timmar om dygnet varje dag, hela veckan. Som sagt, vi arbetar i realtid, inte i dåtid”, skriver BT:s chefredaktör Stefan Eklund.

De senaste veckorna har två stora nyheter dominerat Borås Tidning. Branden i Knalleland och rättegången om den tragiska bussolyckan som drabbade Mark.

Många läsare har följt vår realtidsbevakning av dessa händelser – via text, video och liverapporterting. Så ser journalistiken ut idag. Vi rapporterar digitalt när saker händer. Sedan samlar vi ihop materialet och gör papperstidning av det, till dagen därpå.

Det är en ny och snabbare nyhetsvärld vi lever i. Jag, som har tillbringat snart 40 år i mediebranschen, har varit med om förändringar som jag en gång i tiden, under det tidiga 80-talet, aldrig kunde föreställa mig.

Som de ovan nämnda nyheterna visar så är detta med att producera journalistik idag så mycket mer än att ge ut en daglig papperstidning där vi berättar om vad som hände igår. Idag strömmar journalistiken fram 24 timmar om dygnet varje dag, hela veckan. Som sagt, vi arbetar i realtid, inte i dåtid.

När jag är ute och möter läsargrupper brukar jag som exempel berätta om hur det kunde se ut när jag som sportjournalist bevakade fotbollsmatcher. Säg att Elfsborg spelade borta mot Öster (det gjorde man en vårdag 1984). Jag var utsänd för att bevaka matchen, tog min Saab 96 V4 till Växjö, såg matchen (som var urtrist och slutade 0–0, Elfsborg skapade inte en enda målchans). Efter matchen gjorde jag några intervjuer, for till kollegerna på Smålandsposten som lånade mig en skrivmaskin och skrivbord, skrev mitt referat som jag sedan via en telefax sände till redaktionen i Borås. Och nästa dag kunde boråsarna läsa om vad som hade hänt på Värendsvallen i Växjö (men det var som sagt inte mycket, och Elfsborg åkte också ur Allsvenskan det året).

Jag ägde historien om matchen. Min sanning gällde. Några minuter på sportradion under matchen kunde boråsarna få, kanske några snabba klipp i TV:s Sportspegeln om man hade tur. Den som ville veta allt om matchen fick förlita sig på mig och BT. Men man fick vänta till dagen därpå.

Idag, när Elfsborg spelar, är det en betydligt mer mångfacetterad uppgift att som sportjournalist på BT bevaka matchen.

Den direktsänds i någon av betalkanalerna. Den direktsänds i radion. Den liverapporteras minut för minut. Det bloggas och twittras. Efter matchen får vi snabba kommentarer, betygsättningar och analyser på flera tidningars webbsajter. BT är en del av allt detta också. Ingen har, som jag hade 1984 i Växjö, ensamrätt på sanningen om vad hände under de 90 minuterna.

Att göra journalistik idag är att verka i realtid, att vara en del av ett enormt informationsflöde. Att vår sportredaktion förmår fylla papperstidningen med intressanta artiklar och krönikor efter en match är jag djupt imponerad av. Allt borde ju egentligen varit sagt dagen innan.

Detta är en konsekvens av den digitala revolutionen, det vill säga det faktum att världen och människan sedan något decennium håller på att byta kommunikationsform. Det är en utveckling som skrämmer många och det finns många aspekter av digitaliseringen som är värda en seriös diskussion – kanske inte minst psykologiska och relationella. Men att hastigheten på kommunikationen har skruvats upp är däremot inget att vara rädd för. Det har den alltid gjort.

Författaren Franz Kafka tyckte på sin tid, i det tidiga 1900-talet, att brevet som kommunikationsform förstörde den mänskliga samvaron: ”Hur kunde man bara komma på tanken att människor skulle korrespondera med varandra per brev! Man kan tänka på en avlägsen människa och man kan röra vid en människa som är nära, allt annat överstiger människans kraft.”

En annan författare kring förra sekelskiftet, Marcel Proust, skrev om hur hela hans världsbild förändrades när han första gången åkte i en bil som gick så snabbt som 30 km/h. Han upplevde att världen kastades mot honom med en svindlande hastighet.

Vad Kafka och Proust skulle ha tänkt om dagens nyhetsförmedling kan man bara ana.

För Borås Tidning har de senaste åren inneburit en fascinerande resa från en renodlad papperstidningsjournalistik till en digital realtidsjournalistik. Den resan har bara börjat. Haka gärna på. Men håll i er. Det går undan.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.