Mikael Hermansson: Snart räcker soldaterna inte till
För ett drygt ett år sedan var jag i Strasbourg och Europaparlamentet, men tog en längre promenad i stadskärnan när de folkvalda blev lite väl långrandiga. Det mest påtagliga under den rundan i den medeltida stadskärnan var att Strasbourg utan vidare kan betraktas som en av Frankrikes vackraste städer.
Men det starkaste intrycket var hur omfattande oron var för terrordåd, och hur detta satte sin prägel på den traditionella julmarknaden. En tryckt stämning med människor som hastigt rörde sig mellan stånden för att så snabbt som möjligt ta sig där ifrån, Det blev en dubbel upplevelse, att besöka en tillställning som årligen drar hundratusentals människor men som den gången mest verkade ha lockat tungt beväpnade soldater till platsen.
Närvaron av hot och av motåtgärder är numera att betrakta som normalläge i de flesta av Europas större städer. Alla platser där många människor samlas för att glädja sig, inte minst i jultider, är potentiella måltavlor för terrorister. Intrycket är lika överväldigande som bedrövande: det öppna samhället har inte längre förmågan att försvara sig med mindre än att det agerar med samma beslutsamhet som de gör som hotar det.
Under tisdagskvällen kom ännu en bekräftelse på hur sårbara vi är, även den här gången från Strasbourg. Men om förra årets beväpnade närvaro var framtvingad av ett påtagligt hot var de styrkor som i år fanns på platsen inte tillräckliga för att förhindra ännu ett terrordåd. Den här gången ledde det till två döda, nio med allvarliga skador och fem med lättare. Så nu ägnar sig 350 poliser, den nationella antiterrorinsatsen Sentinelle och andra specialstyrkor åt att jaga den skottskadade terroristen, som uppges vara en 29-åring född i Strasbourg.
Och ännu en gång visar det sig att polisen faktiskt visste vem mannen var, och hade redan samma dag gjort ett försök att gripa honom som misstänkt för ett mordförsök. 29-åringen fanns också med listan över personer som betraktas vara ett hot mot landets säkerhet.
I det läget är det naturligt att ställa frågan: Om det inte räcker, och vi vet allt vi behöver veta, vad gör vi då?
Beredskapen kan inte sänkas, det krävs en ökad medvetenhet om att hot utan större åthävor snabbt kan omsättas i handling. Alla samhällen måste kunna försvara sig. EU:s medlemsländer måste agera kraftfullt och med den gemensamma säkerheten mot yttre och inre fiender som överordnat mål. Men som alltid finns det gränser för hur närgånget, heltäckande och tungt beväpnat staten kan agera mot sina egna.
Den är i hur den avvägningen görs som demokratier kan åtskiljas från auktoritära regimer och diktaturer. Så länge terroristerna blir fler och mer förslagna får vi vackert finna oss i att dela ansvaret för att försöka hitta andra, bättre lösningar på det dubbla problemet med terrorismens drivkrafter och förmågan att hantera det öppna samhällets sårbarhet.
Ty förr eller senare räcker inte soldaterna till, nära nog oavsett hur många de än blir på våra julmarknader.
