PJ Anders Linder: PJ Anders Linder: Livsfarligt slarv med vår säkerhet
Mycket handlade förstås om Gotland och jag hade stort utbyte av anföranden om såväl den danska invasionen 1361 som kyrkohistorien och inte minst om den långa period under framför allt 1400- och 1500-tal då det rådde ett smått unikt självstyre på den gotländska landsbygden. Kung och biskop fanns på det avlägsna fastlandet och utanför Visbys ringmur tog folk hand om sin egen rättsskipning och sina egna affärer. ”Varje bonde var en fri kapitalist”, som förre landsantikvarien Tryggve Siltberg beskrev det hela. Den radikala frihetsvän som letar efter inspiration i gångna epoker behöver uppenbarligen inte ge sig iväg till författningsfädernas USA eller vikingatidens Island utan kan med fördel ta färja eller inrikesflyg.
Ett aber för både bonderepublik på landet och borgare i Visby stad var att frånvaron av statsmakt också innebar frånvaron av ett välorganiserat försvar. Så fort fiender dök upp blev läget besvärligt.
På denna punkt är läget etter värre i dag. Trots att det numera finns statsmakt och beskattning så det räcker och blir över är Gotland lämnat mer eller mindre försvarslöst. Det framkom med all önskvärd tydlighet när generalmajor Karlis Neretnieks, före detta chef för Gotlands regemente, talade om öns strategiska betydelse. Han visade effektivt hur Sverige flera gånger har stärkt försvaret på ön – men också att detta alltid har skett först när det egentligen redan var för sent och hotet hade klingat av.
”Att se till att Gotland är så välförsvarat att det åtminstone blir mycket besvärligt och tidsödande för en fiende att ta kontroll är därmed i realiteten bland det mest säkerhetsfrämjande som Sverige kan bidra med.”
Under första och andra världskriget kom man i gång med upprustningen flera år efter att hotbilden var som värst men bägge gångerna hade Sverige tur och slapp ockupation. Under Krimkriget på 1850-talet var vi inte lika lyckosamma. Den gången lade de brittiska och franska flottorna helt enkelt beslag på Fårösunds hamn och Sverige hade varken vilja eller förmåga att hävda sin suveränitet. Neretnieks återgav ett talande citat från utrikesminister Gustav Stierneld: ”Det är svårt att låsa dörren om man inte har några nycklar. Britterna kommer aldrig att respektera ett försvar baserat på ord.”
Även i dag är Sverige i allmänhet och Gotland i synnerhet betydligt mer välförsett när det gäller ord än nycklar. Intill nyligen hade nedrustningen gått så långt att det över huvud taget inte fanns någon militär närvaro kvar på ön. Nu är detta på väg att ändras så att vi om ett par år har 350 aktiva soldater och ett par dussin stridsfordon på plats, men det förslår förstås inte långt.
Allra helst som Gotland kommit att få en helt central betydelse för säkerheten i hela Östersjöregionen. Scenariot är att Ryssland får för sig att göra någon sorts framstöt mot Baltikum. Om Nato då ska inskrida till sina medlemsländers försvar måste de flyga över Gotland, vilket gör det centralt för Ryssland att säkra ön redan innan man inleder sin baltiska operation. Att se till att Gotland är så välförsvarat att det åtminstone blir mycket besvärligt och tidsödande för en fiende att ta kontroll är därmed i realiteten bland det mest säkerhetsfrämjande som Sverige kan bidra med.
Enligt SVT:s vallkokalsundersökning kom försvaret på 19:e plats av 19 möjliga när man frågade väljare om frågors betydelse för partival. Rikspolitikerna flyr ansvaret för år yttre säkerhet så fort strålkastarljuset riktas åt något annat håll. Så här kan vi inte hålla på. Det är alldeles för farligt.
