Öppna kranarna och satsa på vattnet
Branschorganisationen Svenskt Vatten förutspår mycket stora investeringsbehov för att klara landets vattenförsörjning under de kommande 20 åren.
Vilket kommer att leda till att priset på vatten på sikt fördubblas.
Orsaken till den stundande fördubblingen av vattenpriset står att finna i de många äldre anläggningar, överföringar och rör som inte längre håller måttet, och som måste renoveras eller byggas om. Hårdare kvalitetskrav bidrar till behovet, på samma sätt som den ökade förbrukningen. Ju fler bostäder som byggs desto fler kranar, duschar och tappställen.
Och med nuvarande om- och utbyggnadstakt tar det, enligt Svenskt Vatten, mellan 200 och 250 år innan dagens bristfälliga vattensystem är utbytta. Av lättförklarliga skäl är det ett omöjligt perspektiv.
Föreställningen om friskt vatten i obegränsad mängd direkt ur kranen som en rättighet, och därmed som något som stat och kommun oberoende av den enskildes agerande ska garantera, är inte längre rimlig. Allting har ett pris.
Efter en av de varmaste somrarna i mannaminne, med omfattande bevattningsförbud som följd, och med vetskapen om att dagens grundvattennivåer i stora delar av Sverige ter sig allt mer riskabla, finns det en beredskap för att ta resursfrågan på större allvar. Så även vad avser vattnet.
Att så är fallet visar det faktum att när vattenlarmen kom så infann sig också tecken på den solidaritet mellan medborgarna som är nödvändig när det hettar till. Ett närliggande exempel: I Göteborg gick Miljöförvaltningen ut med en vädjan när det uppdagades att folk i staden duschade mer än vanligt i hettan. Boende i höglänta områden fick helt enkelt inte tillräckligt med vatten eftersom den ökade förbrukningen innebar sänkt tryck i ledningssystemet. Och göteborgarna hörsammade och valde att minska på förbrukningen.
Denna gång hjälpte det med att be vänligt. Men nästa gång, nästa sommar? När hettan överträffar årets många och långa värme- och solskensrekord?
Med nuvarande ordning kan det då bli nödvändigt med helt andra och allt annat än frivilliga åtgärder.
Och vad ska då prioriteras utöver det livsviktiga dricksvattnet? Hur ska industrin och jordbruket kunna få tillräckligt för sina behov?
Vattenfrågan måste således tas på största allvar.
Kopplingen mellan tillgång och efterfrågan heter pris. I dag betalar vi förhållandevis lite för en högkvalitativ produkt. Att be om kostnadsökningar är sällan populärt; det finns således en naturlig förklaring till varför vattenfrågan inte alls figurerade i valrörelsen. Men rimligen finns det bland svenska hushåll ett utrymme för att öppna pengakranen och höja vattenpriset från dagens cirka 4 öre per liter i snitt.
Efter sommarens hetta och brist vore det ren galenskap av landets kommuner att inte göra sådana investeringar som skyddar tillgången till något som är absolut livsnödvändigt.
