Mikael Hermansson: Dags att (samhälls)klimatanpassa snöröjningen

Snöröjningen i Borås är en så kallad ”snackis”, vilket är begripligt. Och nu har detta vinterns vanligaste samtalsämne ännu en gång blivit föremål för politisk hantering. Det är Moderaternas Anna Christensen som i enkel fråga i kommunfullmäktige i dag, torsdag, riktad till tekniska nämndens ordförande Rosmarie Liljenby Andersson (S), undrar varför Borås stad inte tar sin egen cykelplan på större allvar:

”Hur tycker du att man ska motivera fler att välja cykeln framför bilen när snöröjningen inte fungerar och man ska cykla i 10 centimeter snö?”

Det är en bra fråga. Den kan kombineras med frågor om hur vi som hellre går eller de som drar en barnvagn eller skjuter en rullator framför sig ska ta oss fram om inte kommunen tar sina egna planer på större allvar än så.

Det är naturligtvis bra att även de stora vägarna röjs så att den fyrhjuliga trafiken kan komma fram och inte ställa till mer kaos än den normalt gör i rusningstid i staden. Men det är allt annat än välkommet när det i sin tur innebär att snön, isen eller slasket hamnar på trottoarer, vid övergångsställen eller på gång- och cykelbanor. Sådan kontraproduktiv snöröjning inverkar negativt på förtroendet för stat och kommun.

Bilderna ovan visar två exempel på att det mest är snömos med snöröjningen när det väl gäller. Så sent som på onsdagsmorgonen fick ambulansen plocka upp skadade som rasat ner för den isiga trappan från Annelundsparken till Kungsleden.

I tisdags var Gånghestervägen renplogad, men det var praktiskt taget omöjligt att gå eller cykla utan omedelbar risk för allvarliga olyckor – och bara för att det var där den hamnade, snön och isen som skrapats bort från bilvägen.

Det finns fler exempel. De hålls alla samman av det faktum att snöröjningen dels inte motsvarar förväntningarna, dels hamnar i konflikt med andra prioriteringar. Christensens fråga kräver ett snabbt svar.

Vi kan naturligtvis göra oss roliga över ”feministisk” snöröjning eller frammana bilder från en tid då snösvängen rekryterades från pilsnerkaféer och ungkarlshotell. Eller fastna i en segdragen gränsdragningskonflikt om det är Borås stad eller Trafikverket som är boven i vinterdramat. Det är inte intressant i det här läget.

Men i slutändan går det inte att blunda för att samhällets tydligt formulerade mål om att minska fordonstrafikens belastning på miljö och klimat också måste leda till att det som betraktas som mer önskvärt – att gå, cykla eller för den delen åka kollektivt – också ges om inte att absolut företräde i alla lägen så åtminstone en rimlig chans.

Så är inte fallet i Borås i dag.