Lars Näslund: Nu är Trump utan Hope
Det borde handla om Donald Trumps fortsatta offentliga undergrävande av sin egen justitieminister Jeff Sessions, han som stått så trogen vid Trumps sida hela vägen.
Det borde handla om Trumps fortsatta offentliga undergrävande av sin egen säkerhetsrådgivare general H.R. McMaster, senast manifesterat genom en twittertext där presidenten irriterades över att McMaster ställde sig bakom FBI:s bevisning om hur de 13 åtalade ryssarna försökt påverka presidentvalet 2016. TV-bolaget NBC:s källor säger att McMaster är på väg att sparkas.
Det borde, med hänvisning till ovanstående, handla om diskussionen om det ändå är så att Vladimir Putin i Kreml faktiskt har en hållhake på mannen i Vita huset; hur skulle det defensiva agerandet annars kunna förklaras?
Det borde handla om det budskap som Putin syntes skicka till Trump och amerikaner i allmänhet under talet till nationen under torsdagen. Den ryske presidenten sa att de väpnade styrkorna nu förfogar över två nya robotsystem – varav ett kärnvapenbärande – som kan nå mål var helst på jorden utan att de går att upptäcka. Samtidigt släppte Kreml en dataanimerad ”reklamfilm” som visade hur den nya kryssningsroboten gick in i anfallsläge rakt över Florida, där Trump har sitt favoritpalats i Mar-a-Lago.
Det borde handla om den sensationella konflikt som spelades upp inför tv-kamerorna tidigare i veckan mellan Trump och tunga republikanska senatorer och representanter för vapenlobbyn NRA. Där Trump skakade om sina trogna med att uppmana republikanerna och NRA att gå med på, till exempel, höjd åldersgräns för vapenköp till 21 år. Ett utspel så oerhört i vapenkramarnas öron att det till och med fick en så Trump-trogen som Tucker Carlson i den normalt synnerligen president-vänliga Fox News att utbrista ”tänk om Barack Obama hade sagt det där, det hade omedelbart lett till krav från högern på riksrätt och avsättande”.
(... men självfallet är vad Trump säger i tv och verkligheten två olika saker, så redan i torsdags kväll föreföll Trump röka fredspipa med NRA-folk som han hade bjudit in till Ovala rummet...).
Och det borde förstås handla om stål- och aluminiumtarifferna som Trump säger att han ska fatta beslut om kommande vecka, tariffer som är ämnade att skicka ett budskap till Kina – som onekligen dumpat priserna på sin export – men som verkligen riskerar ett handelskrig, med allt vad det innebär, och en än djupare konflikt med Europa och EU – och därmed stålexportberoende Sverige.
Statsminister Stefan Löfven lär alldeles säkert göra ett försök att tala Trump till rätta när den senare tar emot i Vita huset på tisdag, men eftersom Trump investerat så pass mycket trovärdighet i just denna fråga gentemot sin väljarbas förefaller läget farligt låst.
Måhända har den tunga blågula näringslivsdelegation som Löfven får ha med sig in i överläggningarna lättare få den gamle affärsmannens öra. Wallenbergarna, Volvo-, Saab- och Ericsson-folket har ju direkt inflytande över arbetstillfällen i USA. Electrolux har redan reagerat genom att frysa en miljardinvestering i USA. Men – vad hjälper sakliga argument när Trump glatt twittrar att ”handelskrig är bra, och lätta att vinna”?
Ja, om allt detta borde förstås snacket i USA handla dessa dagar. Men det är som om mången amerikan vänder jobbigheterna ryggen. Som i stället tackar och tar emot den rekordstora skattesänkningen som Trump gjorde till lag precis före jul. Som svarat genom att höja Trumps (visserligen rekordlåga) förtroendesiffror från bottennivån 37,6 procent (RealClear Politics Average) 12 december, till dagens drygt 41 procent.
Men snacket handlar också om något annat, om Hope Hicks.
Varför slutar hon, egentligen?
Varför avslöjade den 29-åriga före detta fotomodellen, som ibland beskrivits som Donald Trumps egen styvdotter, att hon lämnar uppdraget som Vita husets kommunikationschef – i praktiken Trumps närmaste rådgivare och förtrogne – dagen efter att hon förhörts under nio timmar av representanthusets underrättelseutskott om Rysslands påverkansoperation i valet 2016?
Hicks sa endast, via ett pressmeddelande, att hon ville ”pröva andra möjligheter”. Men källor med insyn i utskottsförhöret uppgav för medier att hon medgivit att hon tagit till ”vita lögner” för att hjälpa sin chef.
Var den extremt medieskygga Hope Hicks, som redan 2012 vunnit Trumps förtroende genom att uppskattas som PR-rådgivare av hans dotter Ivanka, bara trött på allt?
Eller ville hon hinna ut ur Vita huset innan allt om Rysslandsutredningen och Trump exploderar? Vilka hemligheter bär hon med sig ut?
Och vem ska nu hålla presidenten under uppsikt, vem ska han anförtro sig för? ”Med Hope borta kan Trump snart bli lämnad ensam hemma”, löd rubriken till CNN:s analys.
Så: Om gåtan Hope Hicks handlar snacket i USA.
