Att M och KD tappar väljare till SD bör inte förvåna någon

Statistiska Centralbyråns partisympatimätning brukar vara en bra temperaturmätare när det gäller var väljarna tycker och tänker. Det är en omfattande och noggrant genomförd opinionsmätning med hög trovärdighet. Men när novembermätningen presenterades under tisdagsmorgonen blev det uppenbart att regeringssonderingarna och den stora turbulensen i rikspolitiken inte satt så värst stora avtryck i opinionen som helhet.

De förtroendemätningar som pekat på ett betydande popularitetsfall för Annie Lööf (C) och uppgång för Ebba Busch Thor (KD) har inte fått motsvarande effekt när det gäller hur väljarna uppfattar partierna. Centerpartiet fick 8,6 procent i valet och exakt samma i SCB:s mätning, medan Kristdemokraterna nedgång från 6,3 procent till 5,4 procent är statistiskt säkerställd.

Att Socialdemokraterna kan visa på en statistiskt säkerställd uppgång är heller inte så förvånande. Den handlar till stor del om förmågan att säga så lite som möjligt, låta andra ”käbbla”, för att citera partiordförandens favoritfras, och se till att hålla sig till det mandat som partiet har idag – att leda en övergångsregering. För detta förvaltarskap har Stefan Löfven och hans ministrar fått beröm av alla parter. Att koalitionskollegan Miljöpartiet ännu en gång hänger på fyraprocentsspärren kan illustreras med att det finns en säkerställd rörelse till Vänsterpartiet. Rimligen straffar de radikalare väljarna partiet för vad det har gjort i regeringsställning under mandatperioden.

Liberalerna tappar mest, drygt 1,2 procentenheter mot valresultatet. Inte heller detta förvånar, med tanke på att partiet uppvisar en splittrad hållning i regeringsfrågan.

Moderaterna tappar 0,7 procentenheter sedan valet, en obetydlig förändring. Men vad värre är tycks väljarna vilja straffa Alliansen ytterligare, genom att förstärka den klyfta som redan har vidgats mot det närmast oöverbryggbara.

Avståndet mellan Moderaterna och Kristdemokraterna och mellan Centerpartiet och Liberalerna växer nära nog för varje timma nu, i väntan på vilket besked som Stefan Löfven och Annie Lööf ska lämna om vad resultatet blir av de samtal som uppenbarligen har pågått.

Att M och KD i detta läge tappar väljare till SD torde därför inte förvåna någon. I novembermätningen handlar det sammanlagt om säkerställda 1,3 procentenheter. Förklaringen? Förmodligen att den debatt där inte minst företrädare för M och KD mer eller mindre idiotförklarat C och L, och inte heller dragit sig för att ta använda ord som ”Judas” och ”förrädare” mot Lööf och Björklund, har minskat avståndet SD genom att mer eller mindre legitimera det populistiska partiet som politiskt mer näraliggande.

Det ligger nära till hands att uppfatta invandring- och integrationsfrågan som central för SD-sympatisörer. När andra partier går i samma riktning för att motverka en överströmning av väljare är det däremot inte alls lika givet att de på så sätt kan vända strömmen. Novembers mätning bekräftar just detta, att i ett politiskt klimat där moderater driver på för en om något än mer restriktiv asyl- och flyktingpolitik än dagens, och dessutom avser att bilda regering med stöd av SD, så är det inte underligt om fler av de egna sympatisörerna då hellre väljer den ”äkta varan”.

Oavsett hur regeringsfrågan kommer att avgöras, bör Moderaterna skyndsamt tas sig en funderare på om denna närhet verkligen kommer att gynna partiet framöver.