Anela Murguz: Uppståndelsen sker i populärkulturen
2000-talet ser snarare ut att bli tiden då religionen gjorde återkomst. Religionens inflytande har inte visat sig minska alls, på vissa håll i världen har inflytandet till och med ökat och inom religionssociologin talas det i stället om ett postsekulärt tillstånd.
Även i Sverige, som alltid sticker ut i värderingsmätningar vad gäller sekularism och individualism, har religionen kommit att bli en faktor att räkna med. Inte minst i politiken där allt fler konflikter har sin utgångspunkt i religionens roll i det offentliga. En central fråga har bland annat varit hur samhället ska hantera religiösa yttringar som krockar med de sekulära värderingar som många svenskar håller högt.
Med religionen gör även traditioner ett återtåg. År efter år har antalet kyrkliga vigslar minskat kraftigt i Sverige. Men på senare tid har nedgången avstannat något, vilket kan förklaras med att den yngre generationen tycks gå mot allt mer traditionella värden.
Kanske är det därför som även populärkulturen går åt en mer traditionell riktning den också? Dess roll och inverkan på människor och samhälle bör inte underskattas. När TV-serien Sex and the City hade premiär år 1998 revolutionerade den synen på kvinnan och hennes sexualitet. 40 hade blivit det nya 30. Kärnfamiljen hade en märkbart undanskymd roll. I fokus stod fyra starkt individualistiska kvinnor som andades ordet självständighet, inklusive de karaktärer som hade familjelängtan.
En snabb googling föreslår andra stora TV-serier under samma period. Vänner, Girlfriends och Living Single är några exempel som dyker och vars blotta namn speglar den individualistiska norm som präglade samhället då. Samtidigt föddes allt färre barn i västvärlden allt senare. Flyktigare relationer, likt de man kan följa i Sex and the City, blev mindre tabubelagt och därmed också vanligare.
Innebär det att populärkulturen påverkar människans val? Nej, det vore att dra det för långt. Det är mer riktigt att säga att populärkulturen påverkas av de mönster som människan lämnar efter sig i samhället. Poängen är att skapa karaktärer som vi kan relatera till.
Nyss plöjde jag igenom andra säsongen av strömningstjänsten Netflix egna ”Good Girls” som handlar om tre amerikanska medelklassmammor som tvättar pengar åt kriminella. Och det är just att de är mammor som bär huvudberättelsen, inte att de tre kvinnorna i fråga är goda väninnor. Därtill finns mängder med nyproducerade serier där mammarollen, och alla utmaningar som kommer med den, står i fokus. Tjejgängets tid är förbi.
Religion, traditionella värderingar och ”kärnfamiljer” har alla fått sina dödsdomar levererade. Men de har visat sig vara felaktiga. Och uppståndelsen - den sker först i populärkulturen.
