Anela Murguz: Borås flickor ska inte behöva ha sked i trosan

Men långt ifrån alla är privilegierade nog att se fram emot sommaren. För en del innebär det rent ut sagt ett helvete.

Det är svårt att veta hur många som utsätts i hedersförtryck. En studie från Stockholms universitet talar om att tredje flicka, som antingen är född utomlands eller har två utrikes födda föräldrar, lever under dessa förhållanden. Andra rapporter nämner runt 100 000 flickor, där just sommarlovet är en tid då antalet som utsätts för könsstympningar och tvångsgiftermål ökar.

Mot den bakgrunden har Göteborgs kommun inlett ett samarbete med Landvetter flygplats. Bland annat tipsas hedersutsatta flickor som är på väg att mot sin vilja flygas utomlands att stoppa en sked i trosan. Skeden ger utslag i säkerhetskontrollen och man blir då förd till ett rum där man får möjlighet att berätta för personalen vad som är på gång att ske. På så sätt kan man hindra fler från att bli stympade eller bortgifta.

Borås är inte skonat från hedersrelaterat förtryck, vilket ledarsidan nyligen skrev om. En indikator framträder även i en färsk rapport från Borås Stad (25/5) där 14-17 procent av ungdomarna i årskurs 8 och andra året på gymnasiet i stadsdelarna Hässleholmen, Hulta och Norrby svarat att de får gifta sig med vem de vill bara personen har samma bakgrund som familjen. Motsvarade siffra i övriga områden i Borås är 0-6 procent.

Förekomsten av så kallade moralpoliser, som är en del av hederskulturen, är också påtaglig. Som tar sig uttryck i form av tolkar som dröjer sig kvar i väntrummen för att se vilka flickor och kvinnor som söker vård, som med tjejer som gått i byxor och utan hijab där deras föräldrar fått uppmaningar om att titta till sina döttrar, som med förfrågningar om så kallade oskuldskontroller – som inte enbart är olagligt, utan också omöjligt kan bevisa oskuld – på föräldrarnas begäran.

Hederskulturen förekommer framförallt i klansamhällen, även om där även finns religiösa motiv. I dessa samhällen är familjen och släkten extremt viktig – den levererar trygghet och säkerhet i områden utan fungerande rättsstater. Det finns därför inget att falla tillbaka på om man skulle vilja gå sin egen väg, varpå det inte är märkligt om en krock uppstår i det extremt individualistiska Sverige.

Ofta blir enda vägen att ta sig ur hedersförtryck att ”utlämna” sin familj till kommunen och staten till vilka man kanske redan har en låg grad av tillit. Att söka hjälp kan därför vara svårare än vad man kanske föreställer sig. Den viktiga frågan är därför vad som sker efter att flickan med skeden i trosan blivit förd till kontrollrummet; hur länge dröjer det innan hon kommer behöva konfronteras med sin familj?

Om svenska kommuner och myndigheter haft mer kunskap om klanstrukturer hade många fall förmodligen fått ett lyckligare slut. När socialtjänsten i Borås skulle hantera ett hedersrelaterat fall där en minderårig flicka blivit utsatt för misshandel och könsstympning inom familjen resulterade det i en frivillig placering som vårdnadshavare ska godkänna. Det dröjde därför inte länge innan pappan kom och hämtade henne. Sådana misstag riskerar inte bara att dränera det låga förtroendet som redan finns för det offentliga – det sätter flickorna i ännu större fara än tidigare.

När jag var barn var något av det bästa jag minns att få välja en klänning att känna mig fin i när klassen så småningom skulle sjunga in sommaren till Idas sommarvisa. Alla flickor som så önskar bör få kunna känna så.