”Man finner inte ord för fräckheten”
Det var i slutet av augusti som BT kunde berätta om att Borås stad kör över de boende på Sörmarksliden på Hulta och tar ifrån dem mark som de antingen arrenderat eller köpt från kommunen.
Så det är inte underligt att de boende runt den lilla lekplatsen på den välklippta gräsytan är både förvånade och upprörda. Sedan 60-talet har de arrenderat den, skött den och utvecklat den till vad den är idag; en grön, skön oas i hjärtat av ett välmående radhusområde. Ett antal av fastighetsägarna äger dessutom delar av gräsytan, som följde med när de köpte loss sina tomter från Borås stad.
I grunden en bra affär för alla parter. Trodde de boende fram tills dess att det dök upp folk från kommunen och började sätta upp mätpinnar på barnens lekplats.
Stadsjuristen Lars-Olof Danielsson menar att Borås stad har lagen på sin sida. Han hävdar i en kommentar till BT att kontrakt som kommunen upprättade på 60-talet, och som de boende vackert hade att skriva på, var felaktiga.
Hans företrädare i stadshusbyråkratin hade nämligen valt fel blankett, fel form!
Ett tiotal familjer som köpt loss sina tomter har fått besked att de inte får någon ersättning för att kommunen nu tar ifrån dem den mark de har papper på att de äger. Stadsjuristens ord om att ”om de ägt 2,5 procent enligt ett avtal som inte är giltigt så är ju dessa 2,5 procent värda noll procent” klingar i sammanhanget synnerligen illa. Varför väljer en chefstjänsteman att på det här sättet i det närmaste håna de som nu drabbas av ett fel som kommunen har begått?
Om Borås stad har rätt i sin uppfattning om att kontrakten är ogiltiga, torde det snarare vara lämpligt och anständigt att först be om ursäkt. Har kommunen gjort ett juridiskt fel, som nu drabbar ett antal av de egna invånarna, borde inte den första åtgärden vara att ge dem fulfingret.
Och inte blir situationen bättre av att kommunalrådet Tom Andersson (MP) spär på det hela med att hävda att detta gör Borås stad för en god saks skull. Den detaljplaneändring som godkändes i torsdags syftar nämligen till att bygga ett så kallat LSS-boende på lekplatsen och gräsytan.
Det var först i samband med det planarbetet som kommunen upptäckte att de kunde komma åt marken eftersom kontrakten hade ”fel form”.
Andersson har inte haft rätt i så värst mycket under sina två mandatperioder som grönt kommunalråd. Men i ett avseende har han inte fel: ”Kommunen ska handla efter vad lagen säger”, som han uttrycker det i BT. Samtidigt tycker han i samma BT-intervju att de boende inte har drabbats av de felaktiga avtal som kommunen tog fram.
Riktigt hur han får ihop det återstår att se. Men rimligen borde det ringa en klocka någonstans i Anderssons närhet. Ty lag eller ej – är det en rimlig hållning i förhållande till kommunens invånare, till skattebetalarna och väljarna, att på detta sätt visa att man helt bortser från vad denna dubbla hållning gör för förtroendet för så väl tjänstemännens bedömningar och politikernas beslutsfattande?
En av dem som drabbas av att Borås stad för drygt 50 år sedan valde ”fel form”, och som nu blir av med sin mark, är Daniel Gabriel med familj. ”Först nu när de själva vill använda ytan kommer de fram till att den tillhör dem, och väljer samtidigt att krossa våra drömmar. Man finner inga ord för fräckheten”.
Hans ord får en särskild klang av att de uttalas så nära inpå valdagen. Boråsarna måste kunna lita på att de inte blir lurade när de gör affär med kommunen.
