Bo Ture Larsson: Resa mot olika mål
Av andra anledningar är utsikterna lika goda för Niinistös kollega på andra sidan Finlands 1300 kilometer långa gräns mot Ryssland. Hela 80 procent av ryssarna räknar med att Vladimir Putin återinstalleras som president efter valet 18 mars.
Det ser alltså ut att vara politiskt stabilt öster om Sverige, med Finland, stabilt demokratiskt och Ryssland, stabilt odemokratiskt.
Niinistö fanns med i den flod av nyårshälsningar Putin sände till kolleger jorden runt, såsom Trump, Assad i Syrien och drottning Elizabeth. Putins gratulation till att Finland 2017 kunnat fira hundra år som självständig nation kompletterades med ett personligt telefonsamtal. Referatet av det slutar: ”Man kom överens om ytterligare kontakter.”
Finlands och Rysslands ledare träffas regelbundet, både på statschefs- och regeringsnivå. Det omaka paret månar om en stabil ram för en komplicerad relation. Men med tanke på förestående val kanske man borde gardera sig rörande vilka som ska träffas.
President Niinistö underströk i sitt nyårsbudskap hur det bästa, Finlands oberoende, följdes av det värsta, inbördeskriget 1918. Söndringen då påverkar alltjämt landet. Att bygga demokratin blev mödosamt. Men det lyckades.
Inte så i Ryssland. En av demokratins grundstenar, fredliga maktskiften genom val, lades aldrig.
Efter oktoberrevolutionen 1917 hölls val som kallats Rysslands första fria. Men resultatet motsvarade inte Lenins önskningar. Den folkvalda församling som sammanträdde i S:t Petersburg 18 januari 1918 upplöstes omgående.
Numera används mera subtila metoder.
Vid förra presidentvalet 2012 rapporterade internationella valövervakare om massiva brott mot reglerna för hur ett demokratiskt val ska gå till.
Den fråga som ställts i val efter val är varför Kreml anser sig tvunget att fuska och att försvåra för oppositionen när makten faktiskt inte är hotad på allvar. Svaret är väl att man inte vill ta några risker. Seriösa kandidater stoppas, men det ges utrymme åt ofarliga medlöpare, som gamle extremnationalisten Zjirinovskij, och nu glamorösa mediepersonligheten Ksenia Sobtjak. Hon kampanjar under rubriken ”Mot alla”.
Vladimir Putin satsar själv på att vara ”med alla”. I sitt nyårsbudskap talade han om sammanhållning och kärlek till familj och nation. Han hoppades att det skulle födas barn.
Jo, barn föds det nog, men efter ett par år med ökad befolkning, på grund av annekteringen av Krim 2014 men även ökat födelsetal, är trenden åter negativ.
Ryssarna blir färre.
Ett lands betydelse är i vår tid inte beroende av en stor befolkning. Och ingen kan förneka att Ryssland under Putin påverkar starkt, både i grannskapet och globalt. Men töms världens till ytan största land sakta på människor får Putin anledning oroa sig för sitt livsprojekt. Med lån från en annan världsledare lyder det ”Make Russia Great Again”.
