Ledare: Kulturministern på farligt vatten i Akademi-krisen
Trots alla de texter och uttalanden av akademiledamöter om vad som förevarit inom Svenska Akademien den senaste veckan och dessförinnan, är det tydligen nödvändigt med ett enkelt påpekande:
Vare sig kulturministern eller något annat av de statsråd som indignerat uttalar sig och skriver i social medier har minsta susning om vad som e g e n t l i g e n skett. De vet inte vem inom Akademin som sagt och gjort vad under det senaste årets händelser, som lett fram till härdsmältan. De vet inte hur ledarskapet har hanterats. De vet inte exakt vad den anlitade advokatfirmans utredning säger. De vet inte vilka personliga animositeter som styrt olika ageranden.
Det är ju också ett av fundamenten med Svenska Akademien: Den står fullkomligt fri från staten, och dess medlemmar har (genom att acceptera ledamotskapet) accepterat den sekreta ordningen.
Men i en starkt medialiserad värld, där hjärtan på Instagram, lusten att skapa förenklade bilder av att ”de goda” står mot ”de onda” och den näraliggande ambitionen att ge ny kraft åt (den i sig viktiga) #metoo-kampanjen, går det våren 2018 blixtsnabbt för ministrar och ledande politiker, av vilka vi normalt förväntar oss kylig distans till fristående verksamheters interna vendettor, att ”välja lag”.
Som med Alice Bah Kuhnke som till ett foto där hon iklätt sig den avgångna ständige sekreteraren Sara Danius ”varumärke”, knytblusen, på Instagram skrev: ”En ny dag gryr. Den feministiska kampen sker varje dag, det vet vi så väl. På bussen, i korridoren på skolan, i mötesrummet på jobbet. Ett steg tillbaka igår, betyder minst två steg framåt idag. Vi går t i l l s a m m a n s!”
Till TT sa hon sedan: "Nu är det nog, vi vägrar att backa tillbaka", och till Sveriges Radio tog ministern ytterligare ett steg: ”Det gör mig frustrerad att en svår konflikt slutar med att två kvinnor får flytta på sig. Det enda vi alla vet är att Sara Danius tvingades lämna Akademien i går (...).”
Nej, Alice Bah Kuhnke. Sara Danius ”tvingades” inte lämna Akademin och Danius själv tillhörde uppenbarligen gruppen som ville utesluta den andra kvinnliga ledamoten som Bah Kuhnke syftade på.
När Sveriges Radio frågade kulturministern varför hon ”väljer du i dag att ta öppen ställning för den ena sidan, det viss säga Sara Danius (...)”, svarade hon: ”Därför att det gör mig frustrerad att en svår konflikt slutar med att två kvinnor får flytta på sig. Det accepterar jag inte”.
Med all respekt, det är ett orimligt uttalande från en regeringsföreträdare.
Vidare talar Bah Kuhnke om att hon uttalar sig för att ”skydda konsten och litteraturens frihet”. Om ministern menar allvar med denna ambition låter hon bli att kommentera den från staten helt fristående institutionen. Den har hon inte med den att göra, oavsett vad som sker i den. Den som inte begriper det ska inte vara statsråd.
Kulturministerns infall blir inte mindre lämpligt för att ministerkollegorna Annika Strandhäll och Mikael Damberg, liksom Centerns Annie Lööf, också publicerar bilder på sig iklädda knytblusar på Instagram med tillhörande hashtags som #knytblusförsara och #backasaradanius.
I en tid när så mycket är osäkert om Svenska Akademien är det dock en sak som står klar: Dessa politiker stjälper mer än de hjälper.
