Johnsons vägran att skriva under uppskovsbrevet är namnlöst tramsigt
Att underhuset samlades under en lördag var unikt i sig. Men minst lika ovanlig är den taktik som kretsen kring Boris Johnson lagt upp, där det hela tiden har handlat om att skrämma fram ett utträde till den 31 oktober. Och, ej att förglömma, att ge alla andra skulden om så inte sker.
”Superlördagen” slutade dock med att premiärminister Boris Johnson fick en rejäl åthutning och numera fristående parlamentsledamoten Oliver Lettwin med 322 röster för fått majoritet för sitt tilläggsförslag, kommer det inte att bli något beslut om det senaste utträdesavtalet innan Johnson skrivit till Europeiska rådets ordförande Donald Tusk och bett om förlängd tid.
Lettwins tilläggsförslag är till sitt innehåll en konsekvens av den välgrundade misstanken att Johnson och hans strateger hela tiden har avsett att runda den lag (Benn Act) som nu reglerar villkoren för hur Storbritannien kan lämna unionen. Enligt denna kan det inte bli fråga om ett uträde utan ett avtal. Lagtexten gav regeringen en absolut tidsram. Senast lördagen den 19 klockan 23 skulle regeringschefen ha begärt en förlängning av den frist som Storbritannien haft för att kunna genomföra utträdet – om inget avtal var antaget av parlamentet.
Tilläggsförslaget tvingar fram en förlängning. Efter att Högsta domstolen härom veckan tillrättavisade premiärministern å det grövsta för att ha använt möjligheten till prorogation – hemförlovning av parlamentet – med fel avsikter, vågar Johnson inte trotsa. Strax innan tidsfristen rann ut, skickade han tre brev (!) till Europeiska rådets ordförande Donald Tusk, där det första var en icke undertecknad redogörelse för vad den senaste utträdeslagen tvingade honom att göra. Det andra brevet innehöll en förklarande text som var skriven av Storbritanniens ambassadör till EU. I det tredje brevet, som var personligt skrivet, tog så Johnson avstånd från innehållet i det första!
Läser man det brevet välvilligt, kan det tas som ett försök att begränsa den nödvändiga förlängningen i tid. Tolkat utifrån hur turerna har gått så här långt, är det dock uppenbart att detta bara är ett sätt för Johnson att fortsätta krångla, förhala och försvåra. Det är svårt att inte ta det för givet att hans egentliga mål är och har varit ett avtalslöst utträde.
Men nu finns ett avtal på plats. En hel del talar för att det kommer att antas av parlamentet, alla brister till trots.
Det avtal som Boris Johnsons förhandlare arbetat fram med EU:s chefsförhandlare Michel Barnier är en variant av Theresa Mays avtal, som Boris Johnson gjorde vad han kunde för att det inte skulle antas. Då som nu var den stora stötestenen Nordirlands unika status och den konstitutionella och identitära närheten till två nationalstater. Rent praktiskt rör det sig om att upprätta nya tullgränser och ett komplicerat sätt att hantera varuflöden till och från EU:s inre marknad. Detta det senaste avtalet innebär en administrativ gräns mellan Nordirland och Storbritannien för att gränsen mellan Nordirland och Irland ska kunna hållas öppen. Det är en tekniskt och juridiskt svajig konstruktion med många hål i och smygvägar kring. Men det finns större svagheter än så: För de nordirländska unionisterna, som nu vänder regeringen ryggen, innebär avtalet ett existentiellt hot. En tullgräns i Irländska sjön är för dem bara ännu ett sätt att avskärma Nordirland från ”moderlandet” Storbritannien.
Det fanns många i det brittiska parlamentet under den historiska lördagssittningen som visade att de inte bryr sig om sådana invändningar; att lämna EU är det enda som betyder något.
Lettwins tilläggsförslag har i praktiken redan haft sin verkan. För egen den avser den förre Toryministern att rösta för avtalet när det läggs fram på nytt.
Regeringen aviserade redan under lördagskvällen att den avser att försöka få till en debatt och ett beslut i båda kamrarna redan på måndag. En hel del talar dock för att talmannen John Bercow kommer att hänvisa till parlamentets traditionstyngda arbetsformer som säger att det inte är ”god ordning” att hålla två debatter i rad om samma ämne. Det troliga då är istället att det blir en debatt på tisdag – och då lär det kunna finnas ett svar från EU på plats. Det ska dock mycket till för att ett utträde ska kunna vara genomfört till 31 oktober. Det krävs ett stort antal omröstningar i underhuset innan saken är klart, och det kan mycket väl komma fler tilläggsyrkanden som ställer till det för Johnson.
Det finns gott om stora ord att välja mellan. Men allt det som nu äger rum under Brexithimlen är bara ett preludium till den regeringskris som kommer att slå ut i full blom så fort större klarhet har nåtts. I den omedelbara förlängningen väntar med största sannolikhet nyval redan i höst.
Regeringen lider av ett betydande förtroendeunderskott och många på båda sidor litar helt enkelt på Boris Johnson avsikter eller förmågor. Samtidigt är opinionen kluven, och opinionsmätningarna visar på många starka känslor varvade med den största apati och närmast äcklat avståndstagande hos väljarna.
Många är väldigt trötta på alla politiker just nu.
