Inbördeskriget har blivit en del av det stora missnöjet

Konflikten 1861– 1865 skördade procentuellt fler amerikanska liv än andra världskriget och än idag debatteras orsakerna till kriget. När president Abraham Lincoln valde att förbjuda slaveriet menade de 13 södra delstaterna att beslutet inskränkte deras rättigheter och de bröt sig därför ur unionen och bildade en konfederation.

Tidigare hade slaveriet förbjudits i de norra delstaterna, och gränsen som gick vid Virginia skar tvärs igenom USA. Den hade döpts till Mason-Dixon linjen efter två lantmätare som delat in landet i norr och söder.

Kriget slutade med att sydstaterna besegrades, men konflikten levde kvar och yttrade sig bland annat i att de svarta i södern fram till 1960-talet diskriminerades på samma sätt som i apartheidregimens Sydafrika.

I Södern kallades inbördeskriget länge, fritt översatt, för ”nordstaternas aggressionskrig” och man högtidlighöll minnet av konflikten. På University of North Carolinas campus står en staty av en sydstatssoldat populärt kallad för ”Tystlåtne Sam”för att hedra minnet av North Carolina -brigaden.

Inbördeskriget är idag mindre politiserat än det var på exempelvis 1960-talet, när medborgarrättsrörelsen krävde ett slut på den institutionella diskriminering som söderns svarta utsatts för sedan krigsslutet.

Politiseringen återkommer dock med jämna mellanrum. Ett sådant tillfälle är den pågående diskussionen om slagfälten.

I USA tar den statliga myndigheten The National Park Service hand om historiska slagfält, och 2011 bestämde de sig för att i de permanenta utställningarna vid de slagfält som handlade om inbördeskriget att informera om att kriget utkämpades på grund av slaveriet.

I North Carolina och i övriga södern förekom protester som menade att detta var en fortsättning på det ”norra aggressionskriget”. Kritikerna menade istället att kriget handlade om delstaternas autonomi gentemot regeringen i Washington.

Den amerikanska södern är den enda delen av USA som grundligt besegrats i en militär konflikt och det har satt sina spår.

Men idag kan minnet av inbördeskriget ses i en allmän skepsis mot Washington och i viljan att komma ihåg sitt kulturarv som man ”alltid har gjort”. Ett svensk exempel skulle kunna vara skåningarnas skepsis mot Stockholm.

David Lindén