Hur löser vi ungdomsbrottsligheten - med kaffe, fritidsgård eller straff?

BT har tidigare skrivit om de senaste dagarnas stökigheter, först på Stadsparksbadet och nu senast på McDonald's i Borås. Men hur ska ansvaret mellan det offentliga och föräldrarna delas upp när det, som i dessa fall, rör sig om ungdomar?

Unga människor kan inte alltid ta samma konsekvenser för sitt beteende som vuxna. Med den växande ungdomsbrottsligheten har det dock ibland kommit att låta så. I dagsläget är problematiken att hur mycket alla än fördömer beteendet, vet ingen vem som bär ansvaret för det eller vem som ska vidta åtgärderna mot det.

Ulf Wallengren, som driver den McDonald’s restaurangen där stökigheterna uppstod, uttalade sig i BT (10/10), dagen efter bråket. “Jag ser gärna uniformerad polis på stan i förebyggande syfte och jag har en bra dialog med polisen. Men det här är inte polisens problem utan ett föräldrarproblem” kommenterar Wallengren.

Kanske är problemet så svårt just för att det har så många bottnar. Att unga människor bråkar, hotar och bryter mot lagen på andra sätt kan inte förklaras av enskilda val. Det finns en struktur i ungdomsbrottsligheten som pekar på en tydlig förklaringsfaktor: Utanförskap.

Lösningarna däremot är en rad olika beroende på vem man frågar.

Vissa konservativa tycks tro att om bara familjen får mer utrymme och föräldrarna och skolan får uppfostra mer som preventiv åtgärd kommer problemet begränsas. På högerkanten skriks det efter skärpta straff och sänkt straffmyndighetsålder. På vänsterkanten efter fler fritidsgårdar och sociala insatser. Men istället för att gå i en definitiv riktning för att lösa problemet behövs här en pragmatisk cocktail av alla tre.

I Borås grannstad Göteborg finns också problematik med ungdomskriminalitet, inte minst i området kring Brunnsparken. Därför har den ideella föreningen Skyddsvärnet i Göteborg fått 300.000 kronor i skattemedel för ett projekt där en buss, med hjälp av ideella krafter, ska dela ut kaffe och smörgåsar vid Brunnsparken. Det är lätt att göra sig lustig över att kaffe och mackor skulle göra något mot växande kriminalitet. I en artikel på GP:s ledarsida (4/10) gick man till och med så långt att man sa att kaffe och macka kan göda kriminalitet för att “När kriminella är pigga av koffein och mätta av mackor orkar de handla med droger”. Det är också ett citat man kan göra sig lustig över.

Men ledarkrönikan i GP visar på en växande attityd från borgerligt håll som är överdrivet kritisk mot sociala insatser. Som Skyddsvärnet i Göteborg själva säger i en replik på Facebook “...De (droghandlarna) har nog tillräckligt med pengar för att köpa egna mackor.” Att Skyddsvärnet samlar ideellt engagerade för att öka vuxennärvaron är faktiskt i grunden positivt. Sedan löser de långt ifrån alla problem, men som de själva uttrycker det kan de vara en liten kugge i projektet för ökad trygghet.

Och 300.000 kronor är en del skattepengar. Men med tanke på att projekt för mencertifiering fått 500.000 kronor, och att Göteborgs stad gett miljonbelopp till kamelcenter och kommunala mjölkgårdar, får man nog nästan kalla 300.000 till en trygghetssatsning för kaffepengar.

I en debatt där den ökande kriminaliteten står i centrum måste man tala mer om ungdomsbrottsligheten. Att låta vuxna människor få straffrabatter, och allmänt lägre straff trots att de är myndiga är orimligt. Straffrabatter och straff måste ses över. Men det löser inte hela problemet.

Istället för att tro att ökad vuxennärvaro och gratis kaffe och smörgås göder kriminalitet kan man se det som en insats för att öka den upplevda tryggheten kring Brunnsparken. Vänstern kan inte få stå oemotsagd när de kommer med verkningslösa förslag på sociala åtgärder som fler fritidsgårdar för dyra skattepengar eller förebilder i form av ex-kriminella. En väg kan vara att uppmuntra ideellt engagemang för ökad trygghet, likt den verksamheten Skyddsvärnet i Göteborg bedriver.

Svensk borgerlighet måste formulera egna och trovärdiga svar på utanförskapet och brottsligheten. Det behövs en stärkt socialtjänst, betoning på föräldrarnas ansvar, slopade straffrabatter och skärpta straff.

Kalla det en pragmatisk cocktail för trygghet, eller varför inte kaffe med både socker och mjölk. Uppenbart är det i alla fall att lösningen inte bara kan bestå av en ingrediens.