Annons

Mikael Hermansson: Dags för ”ordning och reda” på riktigt

Den behövs ordning och reda i migrationspolitiken. Den som hittills har gällt kan knappast sägas leva upp till begreppets verkliga innebörd.
Mikael HermanssonSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 6 oktober 2018
Mikael Hermansson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
9 november 2015. Flyktingar samlas på centralstationen i Rostock med förhoppning om att med färja kunna ta sig till Sverige. Ett par barnstövlar blir kvar när alla har satt sig i rörelse. Bara den som kunde identifiera sig vid den svenska gränsen gavs möjlighet att utnyttja den mänskliga rättigheten att söka asyl.
9 november 2015. Flyktingar samlas på centralstationen i Rostock med förhoppning om att med färja kunna ta sig till Sverige. Ett par barnstövlar blir kvar när alla har satt sig i rörelse. Bara den som kunde identifiera sig vid den svenska gränsen gavs möjlighet att utnyttja den mänskliga rättigheten att söka asyl.Foto: Marcus Ericsson/TT

Från politiskt håll har det i tid och otid talats om ”ordning och reda”. I valrörelsen skrevs orden med stora bokstäver på nära nog alla partiers valplakat, vilket gav effekten att de sedvanliga politiska skiljelinjerna såg ut att lösas upp. ”Ordning och reda” blev en bekännelse, ett svenskt credo.

Dessvärre innebar det också att begreppet urvattnades bortom all begriplighet.

Annons

Vadå ”ordning och reda”?

Ta flyktingfrågan som exempel. Det råder numera en bred samsyn mellan de flesta partier om att minska flyktingmottagandet. I november 2015 valde den rödgröna regeringen att införa id-kontroller samt gränskontroller vid Öresundsbron. Sverige skulle gå från en generös – solidarisk – migrationspolitik till en av EU:s mest restriktiva. I den omsvängningen ingick även att införa tillfälliga uppehållstillstånd som regel och att begränsa anhöriginvandringen.

”Ordning och reda” innebar för svensk del att bryta mot asylrätten. Endast den flykting som kunde styrka sin identitet gavs det skydd som FN:s flyktingkonvention utlovar. Ambitionen från politiskt håll var dock att bekräfta den oro som bevisligen fanns märktes av i opinionen, men också att skrämma flyktingar från att söka asyl i Sverige. I detta har Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Moderaterna i praktiken hamnat på samma plats, om än från olika utgångspunkter. Skillnaden mellan noll flyktingar och ”nära nog noll”, som framförts från moderat håll, torde gå att räkna på ena handens fingrar.

Verklig ordning och reda förutsätter dock att när dagens tillfälliga flyktinglag ska ersättas med en permanent måste dess effekter vägas in. I en ny rapport från Delmi – Delegationen för migrationsstudier – påpekar statsvetaren Karin Borevi vid Södertörns högskola att Sverige bland annat bryter mot EU:s familjeåterföreningsdirektiv när det gäller införandet av en högre åldersgräns än 18 år för gifta eller sammanboende makar. EU medger undantag från den regeln om syftet enbart är att främja integration och förhindra tvångsäktenskap. Men i det svenska riksdagsbeslutet om den tillfälliga flyktinglagen anges inget annat skäl än att detta skulle bidra till att tillfälligt minska antalet asylsökande.

Vad innebär det att Sverige har blivit ett av EU:s mest restriktiva länder vad avser familjeåterförening?

När Röda korset i veckan presenterade sin rapport ”Humanitära konsekvenser av den tillfälliga utlänningslagen” konstaterades att ”de tillfälliga uppehållstillstånden leder till ökad psykisk ohälsa” och att konsekvenserna av de begränsningar i rätten till familjeåterförening som nu gäller, är att barn och föräldrar ”separeras under lång tid”. Det som dock framstår som mest förödande för partiernas trovärdighet vad avser ”ordning och reda”, är ändå det som Röda korset också konstaterar i rapporten, att ”det under utredningens gång inte framkommit något som talar för att den tillfälliga lagen skulle vara orsaken till det minskade asylmottagandet under våren 2016, tvärtom talar mycket för att nedgången har berott på andra orsaker”.

Begränsningen av asylrätten var långt mer avgörande för att minska antalet flyktingar. Den tillfälliga flyktinglagens syfte måste därför ifrågasättas. Den verkar mest ha tillkommit, som nationalekonomen och migrationsforskaren Joakim Ruist vid Handelshögskolan i Göteborg uttryckte det i P1:s Studio 1 i onsdags, för att sätta en ny bild av Sverige som ett land som vill göra sig mindre attraktivt för flyktingar, och för att politikerna ”ville löpa linan ut”.

”När lagen togs hade behovet redan försvunnit”, sa Ruist.

Om den onödiga lagen splittrar familjer och försvårar integrationen, går det knappast att tala om ”ordning och reda” i migrationspolitiken. I alla fall inte utan att fullständigt tömma orden på innehåll.

Annons
Annons
Annons
Annons