Hamnkonflikten – ett klimathot
Svante Axelsson, regeringens samordnare för ett fossilfritt Sverige, skriver på Dagens Industris debattsida att landet ”har goda förutsättningar att sjösätta en ny godstransportpolitik som utvecklar fossilfria och konkurrenskraftiga godstransportlösningar som samverkar med varandra”. Det Axelsson vill att hans uppdragsgivare därför ska ta fram är en ny sjöfartspolitik som gör det möjligt att nå målet att till 2030 minska utsläppen av växthusgaser från transportsektorn med 70 procent trots att godstransporterna fram tills dess antas öka med 50 procent.
Axelsson har rätt när han beskriver omställningen som en ”gigantisk utmaning”. Men för att den ska bli möjlig, vilket han tror, krävs det långt mycket mer än att sjöfarten på sikt utvecklas till det mest miljövänliga transportslaget.
De förslag som paraplyorganisationen Fossilfritt Sverige i samarbete med Svensk sjöfart och Sjöfartsverket tagit fram för att stärka den kustnära sjöfartens roll i transportsystemet är vettiga. Att ge sjöfarten ett subventionsliknande miljökompensationsstöd per tonkilometer, omlastningsstöd, differentiering av de så kallade farledsavgifterna eller, för den delen, en ”mängdrabatt” på hamnavgifterna kan mycket väl vara motiverat av klimatskäl, men ska likafullt diskuteras och vägas samman med övriga behov och prioriteringar.
Men det krävs mer, inte minst politiska lösningar på arbetsmarknadskonflikter som idag drabbar såväl sjöfarten som hela det svenska näringslivet.
Den utdragna hamnkonflikten i Göteborg utvecklades snabbt till en samhällsfara. Näringslivet drabbas på både kort och lång sikt av vad som i relation till lönenivåerna bara kan betraktas som en lyxkonflikt. Även efter det att den akuta konflikten är över – stridsåtgärderna är avblåsta men parterna AP Terminals och Hamnarbetarförbundet är inte överens – i hamnen påverkar möjligheten för sjöfarten att få växande betydelse för en grön samhällsomställning.
Som Göteborgs-Posten rapporterade i fredags fortsätter containerhanteringen att drastiskt minska, den här gången med 28 procent under det tredje kvartalet i år. Ska sjöfarten kunna ta större andel av transporterna och därmed bidra till att göra Sverige till ett klimatvänligt välfärdsland måste själva hanteringen av godset i hamnarna fungera året om, dygnet runt och under alla veckans dagar.
Regeringen har tillsatt en utredning för att se över hur strejkrätten fungerar på avtalsområden där det redan finns giltiga kollektivavtal. Tidigast nästa år ska den presentera ett förslag. Men därifrån till lagändring är vägen lång. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson tycks dock inte ha så värst bråttom med att bringa ordning och reda i hamnarna. Det borde hon ha.
Ytterst handlar det om regeringen trovärdighet.
Ty om regeringens samordnare för ett fossilfritt Sverige ska nå de framgångar som behövs för att ställa om transportsektorns klimatpåverkan och öka sjöfartens betydelse, går det inte att låta ett ständigt konfliktsuget fackförbund få diktera villkoren i hamnarna.
