Johanna Grönbäck: Frihet under observation, hoppsan!
Det vilar något lustigt över svensk hantering av data och personuppgifter. Anders Ygeman (S) petades som minister när det uppdagades att Transportstyrelsen röjt sekretessbelagda uppgifter som hotade rikets säkerhet. Men det var inte värre än att han blev gruppledare och nu återigen är minister. Ett hoppsan och så gick vi vidare. Häromveckan blev det känt att 2,7 miljoner samtal till Vårdguiden funnits tillgängliga på nätet. När vd:n för företaget som ytterst ansvarar för de servrar där allt legat öppet konfronteras sammanfattar han misstaget med ”wow, fasiken också”.
Så kan det gå när inte haspen är på, va! Lite putslustigt och hej, vad det går.
Då är det kanske inte konstigt att det inte blir någon nämnvärd integritetsdebatt när regeringen föreslår utökad övervakning.
Snart läggs det fram ett förslag på ny lag om datalagring som innebär att teleoperatörerna ska tvingas lagra uppgifter om svenskars mobilsamtal, sms, mobilpositioner, nätuppkopplingar och e-postmeddelanden. Detta ska sedan ska kunna begäras ut av polisen.
Sverige har sedan tidigare fått kritik för lagen. 2016 slogs det fast att datalagringsreglerna inte var förenliga med EU-rätt eftersom generell och odifferentierad övervakning av alla svenskars kommunikation utan brottsmisstanke var oacceptabelt. Det bröt mot de mänskliga rättigheterna. Det tycker sig regeringen nu hantera genom att ha olika tider för hur länge uppgifter ska lagras. Solklart.
EU-domstolen påpekade att de uppgifter som lagen krävde att teleoperatörer skulle lagra sammantagna kan göra det möjligt att dra precisa slutsatser om kunders privatliv. Det handlar om dagliga rörelsemönster, aktiviteter, relationer och umgängeskretsar.
När privatlivet blir öppet för fler än de närmsta, vad gör det med en människas val? Slutar hon säga vissa saker, besöka vissa platser? Slutar hon ta reda på saker hon är nyfiken på?
Alla vet syftet med datalagring. Men det går att ha effektiv brottsbekämpning utan att ha generell övervakning av alla, misstänkta som icke-misstänkta. Vad som är nödvändigt och proportionerligt liksom vad som är rättssäkert måste tas i beaktande. Annars riskerar statens övervakning bli så omfattande att den kränker de rättigheter som ska skyddas. Det behövs dessutom rejäla garantier emot missbruk.
Ett ypperligt tillfälle för oppositionen att kritisera regeringen för dess oproportionerliga övervakningsiver, kan tyckas. Men nej, de verkar istället rikta sin kritik mot teleoperatören Bahnhof som ifrågasatt lagen med hänvisning till EU-domstolens argument.
Hur var det nu man sade? ”Wow, fasiken också.”
