Johanna Grönbäck: Även burkinin behöver tolereras
Liksom andra butikskedjor valde Stadium nyligen att ta in heltäckande badkläder för kvinnor i sitt sortiment. Förmodligen hade de tänkt luta sig tillbaka, invänta kunder och, likt tjuren Ferdinand, lukta på blommorna. Men inte. Skribenterna blev arga, Facebookanvändarna blev ännu argare, men twittrarna, de blev argast av dem alla.
Att den heltäckande baddräkten, burkinin, finns till försäljning i dessa butiker framställs som ett problem. Det är det inte. Problem är de fall där kvinnor tvingas bära plagg mot sin vilja. Men där är inte debatten. Debatten handlar om butiksutbud och människors möjligheter att köpa en burkini.
Twittervrede är inget att lägga större vikt vid, men burkiniilskan verkar dessvärre bara vara en del av en större trend: Många tycks ha irriterande svårt att tolerera att samhället består av människor med vanor annorlunda än deras egna.
Den intoleransen syns i såväl högern som vänstern. Människor som inte identifierar sig med sitt biologiska kön, kvinnor som väljer att vara hemmafruar, liksom personer med vissa åsikter, traditioner, levnadsstilar eller religioner, tycks provocera. De val som inte är tillrättalagda enligt den kalkyl man själv menar att livet bör levas efter, möts inte sällan av ren intolerans.
Begreppet tolerans har fått en märkligt snäll (”godhetssignalerande”, för den som så önskar) klang. Som om tolerans vore något enkelt när det i själva verket kan skava rejält.
Att tolerera något är att acceptera det, utan att nödvändigt gilla det. Det som tolereras behöver inte ens respekteras, men det bör få förekomma. Det handlar om åsikter, livsstilar, religiösa och kulturella uttryck och så vidare. Om uttryck som ogillas inte tolereras, börjar vi röra oss bort från vad som gör ett samhälle gott och fritt. Tolerans innebär inte att din vardag är perfekt, men det är fundamentalt för ett bra land.
Slöjbeklädnaden, hemmafrulivet, köttätandet. Sådana livsstilsval som inte påverkar någon annan negativt, måste få fattas. Annars närmar vi oss en tillvaro där uppfattningen hos majoriteten, eller bara en högljudd tyckararmé, blir den som bestämmer. I Sverige svänger som bekant åsiktspendeln snabbt, den åsikt som omhuldas på måndag förkastas på onsdag. Den skara som i dag vill bli av med burkinin kan i morgon vara ersatt med en som högljutt kräver genusmedveten barnuppfostran.
Bättre är om vi kan tolerera, helst även respektera, våra medmänniskors livsval. Så kan den som vill få sitta där, och lukta på blommorna. Den som ogillar det, kan ju alltid lukta på annat.
