Förslaget om tiggeriförbud är nonchalant symbolpolitik

Ledare Artikeln publicerades
Storgatan i Ulricehamn.
Storgatan i Ulricehamn.

När Ulricehamns folkvalda politiker träffas på torsdag (28/3) kommer de bland annat att diskutera tiggeriförbud. Den som tycker att det är ett bra förslag kan tänka om – av flera skäl.

Det är Niclas Sunding (SD) som i en motion föreslår att kommunfullmäktige ska rösta för ett förbud mot vad han kallar för ”passiv pengainsamling” på ”gågatan”.

Det är en besynnerlig motion. ”Gågatan” finns inte formellt, utan är vad ulricehamnare vanligtvis kallar Storgatans butiksstråk. Längs denna gata finns en (1) person som återkommande ägnar sig åt ”passiv pengainsamling”. Sundings förbudsförslag skulle alltså inte påverka det tiggeri som finns vid stadens matvarubutiker.

Hade SD Ulricehamn varit mer intresserade av politikens innehåll och effekter – och mindre av symbolpolitik och hejarklackar – hade de rimligen definierat ett område där det faktiskt finns ett problem snarare än en (1) enskild och utsatt människa.

Det är något särskilt provocerande med politiker som presenterar enkla lösningar som svar på svåra frågor – och är så nonchalanta inför sitt förtroendeuppdrag att de inte ens mäktar med att maskera det som substantiell politik. Det är lika respektlöst mot väljare som mot de politiker som gör ett seriöst arbete.

För tiggeri är ingen enkel fråga. Ingen vettig person förespråkar det. Men det innebär inte nödvändigtvis att ett förbud är ett effektivt sätt att motverka tiggeri – inte ens om det skulle föreslås i ett genomarbetat och seriöst politikerförslag.

Svensk polis går på knäna. Regelbundet står att läsa om hur arbetsbelastningen gör att polisen behöver prioritera bort brott. Att då vilja lägga fler uppgifter på polisens bord borde uppfattas som lika oresonligt som det faktiskt är. Den som vill ge polisen mer att göra borde först svara på vilka arbetsuppgifter man vill ta bort från deras bord.

I sin motion oroar sig Sunding för att människor luras eller tvingas till Sverige för att tigga pengar som inte kommer dem till del. Att oron är befogad bekräftas av de åtal om människohandel som har väckts de senaste åren. Men människohandel är redan olagligt – och något som bevisligen leder till fängelse för dem som ägnar sig åt det.

Den som vill stävja människohandel ytterligare behöver fundera på om det är steg i rätt riktning att kriminalisera ”passiv pengainsamling”. Om utsatta människor, som är möjliga offer för människohandel, får sitt handlande kriminaliserat kommer de rimligen hålla sig undan från myndigheter – trots att de egentligen skulle behöva dess hjälp, liksom myndigheterna skulle behöva deras vittnesmål. Ett förbud betyder inte att ett beteende upphör, det kan svensk narkotikapolitik intyga. Ett förbud kan däremot innebära att den organiserade brottslighetens grepp om utsatta människor ökar.

Ulricehamns kommunfullmäktige gör rätt i att följa kommunstyrelsens förslag och rösta nej till motionen.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.