Fjellner: Sveriges politik koordineras med besluten i EU

Krönika Artikeln publicerades
Transportsektorn bidrar med omfattande klimatutsläpp. Hur dessa ska minska är en gränsöverskridande fråga. Nationell politik måste koordineras med den EU-gemensamma.
Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT
Transportsektorn bidrar med omfattande klimatutsläpp. Hur dessa ska minska är en gränsöverskridande fråga. Nationell politik måste koordineras med den EU-gemensamma.

I takt med att med att integrationen ökar blir vi mer beroende av varandra och som moderat anser jag att EU är den främsta arenan för att hitta gemensamma lösningar på problem Sverige inte kan lösa på egen hand.

Miljö- och klimatpolitiken är det kanske främsta exemplet på en gränsöverskridande fråga som kräver en gemensam lösning. Det är därför avgörande att Sverige lyckas koordinera den nationella politiken med det som sker i EU. Men veckans omröstning i Europaparlamentet om hur EU:s medlemsländer ska dela på ansvaret för att minska utsläppen i de sektorer som inte omfattas av handeln med utsläppsrätter visar att mycket arbete återstår.

EU har beslutat att minska utsläppen med 30 procent till år 2030 jämfört med 2005 års nivåer inom transportsektorn, jordbruket, byggnader och avfallsindustrin, som tillsammans står för ungefär hälften av EU:s totala koldioxidutsläpp. Utifrån denna målsättning skulle medlemsländerna fördela ansvaret mellan sig. Det är en med andra ord en mycket viktig fråga för Sverige. Men med tanke på hur den hanterades av den svenska regeringen är det svårt att tro.

För bara en bara en månad innan EU-kommissionen presenterade sitt förslag och medlemsländerna skulle inleda förhandlingarna beslutade Sverige om ett nationellt mål som är långt mycket mer ambitiöst än det som EU satt upp. Det resulterade såklart i att vårt förhandlingsutrymme urholkades och att Sverige fick ta ett oproportionerligt stort ansvar. Som en konsekvens av detta kom stora utsläppsländer undan med små eller inga utsläppsminskningar alls. Sverige som alltså redan har kommit längst inom EU med sitt klimatarbete får göra ännu mer - utan att de totala utsläppen för den sakens skull minskar - medan andra länder drar fördel av vårt arbete.

Sverige är och ska fortsätta att vara en stark och pådrivande kraft för att minska utsläppen i EU och globalt. Men det är inte samma sak som att Sverige ska bära andras bördor i förhandlingar som är ett nollsummespel. Det vinner ingen på, varken den svenska ambitionen eller klimatet. Omröstningen bör därför mana till eftertanke och leda till en rejäl debatt, bland politiker från alla läger. Klimatförändringarna sker här och nu och tiden är knapp. Svensk klimatpolitik måste gå i takt med den i EU och vara så kostnadseffektiv och resultatinriktad som möjligt. Något annat har vi varken har tid eller råd med.