Domstolarna är för tröga
I teorin är de flesta för. Men när vindkraftsparken eller det nya höghuset ska byggas utanför den egna husknuten har de positiva tongångarna inte sällan blivit till klagomål.
I praktiken kommer oron fram över att utsikten ska skymmas, buller ska uppstå och den egna villan eller bostadsrätten ska förlora i värde.
Svenska rättsinstanser översvämmas av överklagande som kostar samhället miljarder och tiden det tar att processa dem är inte kort.
Självfallet ska överklaganden få kosta i tid och pengar. Det är det som är demokrati. Men det ligger också i samhällets intresse att domstolarna förstärks så att sakliga avgöranden kan komma till stånd snabbt. Utan att det kompromissas med rättssäkerheten.
När nya plan- och bygglagen, som trädde i kraft i maj i fjol, togs fram, var en av målsättningarna att det skulle gå snabbare att nå ett avgörande beslut vid överklaganden.
Hur det blir i praktiken har vi inte sett än. En bra nyhet i lagen är att enbart berörda får överklaga. Men att två överklagandeinstanser bytts mot tre eller möjligen fyra är oroande.
Tidigare överklagades en detaljplan, som reglerar vad som får byggas i ett område, först till länsstyrelsen. Andra och sista instansen var miljödepartementet.
Efter lagändringen ä r länsstyrelsen kvar som första instans. Därefter förs ett överklagande till de nyinrättade mark- och miljödomstolarna, som det finns fem av i landet. Ett beslut i mark- och miljödomstol kan överklagas till mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt. Där krävs ett prövningstillstånd för att ett ärende ska behandlas.
I princip är det stopp i mark- och miljööverdomstolen, om inte fallet är prejudicerande. Då kan domstolen öppna en så kallad ventil och tillåta ett överklagande till Högsta domstolen. Där krävs också prövningstillstånd.
För samhällsutvecklingen är det av största vikt att intentionerna vid lagändringen också märks i verkligheten. Det måste gå fortare än det hittills gjort att komma till ett avgörande. Något annat duger inte.
Ledarredaktionen
