Marie Demker: Demokratins högtidsdag – men vart går vi sedan?
När vallokalerna stängt då är det över – väljarna har sagt sitt. Regeringsbildningen lär blir komplicerad och långdragen, men sker som en konsekvens av valdagen.
Den första generation som tar sin frihet för given kommer att förlora den, så tror jag att Jonas Gardell sa i Sveriges Television för några dagar sedan. Valet i dag är en högtidsdag därför att det är en symbol inte bara för att vi fritt kan välja våra politiska representanter, utan också för ett samhälle där den liberala demokratins grundläggande värden genomsyrar allt sådant som politiskt beslutsfattande, förvaltning, offentlig verksamhet, myndighetsutövning och utbildningsväsen.
Men fria val är ingen garanti för ett sådant samhälle. Samhället måste också vila på fundament som upprätthåller en liberal demokratisk ordning. I vår regeringsform återfinns grundläggande fri- och rättigheter, och genom Europakonventionen har vi bundit oss till gemensamma sådana normer. Men i det långa loppet kan demokratiskt valda representanter till slut förändra även grundlagar.
I Sverige utvidgades länge de mänskliga fri- och rättigheterna: kvinnors rättigheter förbättrades, barns rättigheter utvidgades, individens rättigheter sattes före kollektivets, HBTQ-rättigheter infördes, minoritetsspråk gavs större utrymme och funktionshindrade gavs möjligheter och rättigheter som inte fanns förut. Samhället öppnades för att allt fler personer och grupper skulle få allt större möjligheter att utnyttja sin potential och kunna leva sina liv i enlighet med sina egna förutsättningar och sina val. Normer mjukades upp och konformitet gav vika. Demokratin utvidgades och fördjupades.
Men sedan en längre tid ser vi tecken i Sverige – och i hela Europa – på en utveckling åt andra hållet. I Sverige anser ett parti att regnbågsflaggor är partipolitiska och inte får förekomma vid en lokal för förtidsröstning, ett annat parti anser att förskolans uppdrag att ge både flickor och pojkar möjlighet att utmana könsstereotypa lekar borde förbjudas, ett tredje och fjärde parti vill av pur religionsfientlighet förbjuda konfessionella skolor trots att de följer läroplan och kvalitetskrav och ett femte parti vill utvisa människor trots dödsstraff eller tortyr.
Dessutom hör vi återkommande förslag om att förbjuda vissa typer av kultur, forskning och utbildning. Jag skulle säga att inget av dessa förslag är förenligt med regeringsformens första och andra kapitel om grundläggande fri- och rättigheter. Och alla handlar de om att inskränka de mänskliga fri- och rättigheterna och därmed underminera demokratin. Den här ideologiska spänningen har funnits under ytan också i den svenska valkampanjen. Vilken riktning tar vi efter valet – fördjupa eller inskränka demokratin?
Den generation som tar friheten för given är den som kommer att förlora den.
