De säger ”jävla hora” – vad svarar Borås?

Äntligen har en diskussion tagit fart om hur undervisningen faktiskt bedrivs i grundskolorna, om hur klassisk kunskapsförmedling ska kunna återta den position som borde vara given i en miljö där analys och projekt kommit att regera.

Den utveckling bort från fokus på baskunskaper som tog ytterligare fart med läroplanen från 2011 fick Liberalernas Jan Björklund att i fredags sätta sig på botgörarbänken och föreslå en revidering mot, som det hette, ”mer faktakunskaper och katederundervisning” ledd av ”yrkeserfarna och skickliga ämneslärare”.

Bakom utspelet finns förstås även ett behov av positionering inför valrörelsen, men till och med Björklunds efterträdare som utbildningsminister, Gustav Fridolin (MP), tillstår att justeringar i systemet behöver göras.

Om det inte vore så att tiotusentals unga varje dag deltar i detta pedagogiska experiment som den så kallade konstruktivistiska kunskapssynen drivit fram, skulle man kunna skoja om hur olika utbildningspolitiska ideologier ständigt stångas, och alltid lär sig samhället något längs med vägen.

Vad vi däremot inbillade oss var att diskussionen om nödvändigheten av lugn och ro och nolltolerans mot stök i klassrum och korridorer – särskilt för de barn som har det svårast i skolan – var färdig.

... men så ser vi på Svenska Dagbladets debattsida att lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand i stället för att diskutera kunskapsbegreppet känner ett behov av att tala om att ”den i svensk skoldebatt så omhuldade frågan om ordning och reda i skolan har svag effekt i flera nordiska länder, däribland Sverige”.

Med hänvisning till en enstaka OECD-rapport noterar lärarfackets bas visserligen att ”internationellt sett så tycker sig forskarna även kunna urskilja ett samband mellan ordning och reda (...) och goda skolresultat för elever med svag socioekonomisk bakgrund” – men: det ”verkar alltså inte gälla i Sverige”.

Jaara Åstrand kan ändå sträcka sig så långt att ”det betyder så klart inte att ordning och reda är betydelselöst...”.

Nej, det är ju inte det.

Det spelar roll vad en debattör som lärarförbundets ordförande säger. Därför kan den argumentation som Jaara Åstrand för i SvD inte gärna viftas bort som ännu en tokighet. Vi skulle önska att hon läste Skolinspektionens rapporter från förra veckan där återbesöken på Viskafors- och Erikslundskolorna i Borås ledde till förnyade viteshot om en miljon kronor vardera.

Skulle lärarnas facklige företrädare då fortsatt ha fokus på segregation och elevers socioekonomi ”för att fler elever ska få chansen att klara skolan”?

Ja, självfallet spelar sådana yttre faktorer roll. Men det finns så många exempel på att familjers sociala utsatthet inte måste leda till en havererad skola. Ett exempel läser vi om på Göteborgs-Postens debattsida där Mats Rosenkvist vid företaget Succesful Schools Sverige beskriver hur systematisk feedback till lärare och kollegialt lärande kan höja resultaten påtagligt.

Som i Filipstad där alla rektorer 2010 utbildades i coachande lärarsamtal och lektionsobservationer. Meritvärdet steg på sju år från från 192 till över 230.

Här i Borås finns dock även akuta frågor att greppa. Ja, i kommunen finns många väl fungerande skolor. Den nya grundskolenämnden och förvaltningen har ansträngt sig för att på kort tid försöka ändra på det generande tillstånd som Skolinspektionen blottlade för ett år sedan. Rött har i flera fall blivit grönt i protokollet.

Men den uppföljande tillsynen i Viskafors och på Erikslunds högstadium pekar på interiörer som kan få vem som helst att bli förtvivlad. Vad en förälder med ett utsatt barn där känner vill man knappt tänka på.

Vi ska inte i denna text gå in på alla svårsmälta detaljer i inspektionsrapporterna om sådant som nödvändigt elevstöd som man aldrig ser röken av, om iPads som används till allt annat än tänkt, om alla ”jävla hora”-uttryck, om slagsmålen, om elever som inte ens vågar gå till skolan, om tystnadskulturen, om lärare som är rädda för elever, om elever som slutat rapportera incidenter eftersom de ”behandlas som luft”, om ett ledningssystem upp till förvaltning och politik som fortfarande klickar.

Men vi citerar ändå ett litet stycke ur Skolinspektionens handlingar som kanske sammanfattar läget på Erikslundskolan 7-9: ”Enligt elevhälsans representanter finns det flera elever som har omfattande ogiltig frånvaro men där skolan inte vet hur omfattande den är. Enligt dem beror det på att systemet för frånvarorapportering på skolan inte fungerat under hela höstterminen 2017 med undantag för några veckor i slutet av terminen. Därtill säger elevhälsan att det beror på att lärare inte registrerar elevernas frånvaro och att det är otydligt vem som ansvarar för att eleven kommer till skolan.”

Borde fler elever placeras i speciella enheter? Borde brandmän lånas ut till klassrum och korridorer tills läget är under kontroll? Varje dag som går utan radikala åtgärder har ett högt pris.

Vi inbillar oss inte att detta är löst genom ett klubbslag i grundskolenämnden eller i Borås kommunfullmäktige. Men varje ledamot har en skyldighet att läsa de totalt 55 sidorna och tänka till. Lämpligen även lärarförbundets ordförande.