Annons

Amanda Broberg: Vem tar notan för de globala bränderna?

Bränderna i Australien är en stor prövning för samhället och det politiska ledarskapet. Men det kokar också ner till de svåra frågor som det innebär när människors egendom och försörjning förstörs, utan att någon kan ställas till svars.
Amanda BrobergSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 11 januari 2020
Amanda Broberg
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Himlen färgas röd av bränderna i Australien. Ett närmast apokalyptisk sken som återspeglar det svåra och mycket utsatta läget.
Himlen färgas röd av bränderna i Australien. Ett närmast apokalyptisk sken som återspeglar det svåra och mycket utsatta läget.

Australiens yta är jämförbar med hela USA. Trots att stora delar av landet är drabbade av bränderna, är andra delar skonade. I Sydney där jag befinner mig för tillfället är det enda som skvallrar om de bränder som rasar några mil utanför staden den dåliga luftkvaliteten och den tunga gråa himlen från brandröken. I övrigt rullar vardagen med tillhörande turism på, och temperaturen är varm men dräglig.

Hittills har nästa ett trettiotal personer omkommit i bränderna. Dessutom har de varit förödande för Australiens unika flora och fauna. I början av veckan hade lågorna slukat mark motsvarande Danmarks yta. Miljontals djur har omkommit i bränderna. I dagarna evakueras bland annat Kangaroo Island i delstaten Victoria en bit från Adelaide. Ön som är känd för sitt rika djurliv är populär bland turister. När jag besökte ön på annandag jul bjöd den på vackra vyer, och koalor i deras naturliga miljöer. De bilder som nu kablas ut på samma miljöer är nerbrända. Det är bara en av många platser som påverkats av bränderna. Sedan en dryg vecka tillbaka är samtliga turistturer dit inställda.

Annons

Victoria och New South Wales, varav den sistnämnda Sydney är en del av, hör till de hårdast drabbade delstaterna. I slutet av veckan har temperaturerna stigit. Detta i kombination med starka vindar gör att många befarar att bränderna kommer förvärras ytterligare kommande dagar. Prognoser från fredagsmorgonen svensk tid gör gällande att uppemot en kvarts miljon personer kan komma att behöva evakueras.

Australien är ett välutvecklat land och har sedan tidigare god beredskap för extremt väder. Skogsbränderna har pågått i månader, torkan i landet har varit långvarig. När det kommer en regnskur i Uluru, känd för klippan Ayers Rock där jag befann mig några dagar före nyår är regnet det första på 18 månader.

Den frivilliga brandkåren i landet gör en enorm insats. Bidragen till hjälparbetet är många och tillfälle att bidra ges i alla möjliga sammanhang, från snabbkassan på McDonalds till bössor vid Operahuset i Sydney. Landets premiärminister Scott Morrison som fått utstå stor kritik efter att han åkte på semester till Hawaii över julledigheten när bränderna rasar, lovade för några dagar sen motsvarande 13 miljarder svenska kronor till återuppbyggnad av det som bränderna förstört.

Samtidigt kan inga resurser i världen lindra det trauma som det innebär att ens egendom, mark, natur och i många fall försörjning går upp i rök. De många som evakueras gör det med insikten att deras hem kanske inte är där när de kommer tillbaka. Andra stannar och försöker rädda sina hus genom att röja undan antändliga föremål och freda sig med ambitiösa sprinklersystem. Men det är inte bara hus och hem som människor riskerar till lågorna, utan också sin försörjning. De många vinodlingarna i landet som bland annat resulterar i viner som säljs på Systembolaget, slukas av elden och med det nästa års inkomster för vinodlare. Lantbrukare drabbats hårt av torkan, och stora arealer av dyrbar skog brinner. För ett land som i hög grad är självförsörjande vad gäller livsmedel är en sådan situation extra allvarlig.

Det finns heller ingen att ställa till svars för denna typ av force majeure-katastrofer. På det sättet är bränderna oerhört skoningslösa. Det påverkar landet i grunden, vilket märks tydligt under de veckor jag varit här. Uttrycken märks i allt från oroliga samtal till anhöriga, mottagande av vänner, släkt som evakueras och ekonomiska påfrestningar för lantbrukare och lokala entreprenörer.

Det är såklart omöjligt att skriva om bränderna utan att ta upp klimataspekterna. Samtidigt tror jag att det i detta läge stjälper snarare än hjälper att dra in det som nu händer i Australien i den polariserade klimatdebatten. Den australiska politikern Craig Kelly som menar att bränderna inte har något att göra med klimathotet bidrog knappast till att underlätta krisen landet befinner sig i utan lyckades i stället provocera fram en onödig diskussion, där han själv bidrog med nedlåtande härskartekniker om en programledare när han kallade henne “okunnig väderflicka”. I Sverige har en av riksdagsledamöterna från Sjuhärad, Jan Ericson (M), delat en länk med påståenden om att klimataktivister skulle ha anlagt vissa bränder.

De aktivister som man bland annat kan se utanför stadshusen i Melbourne och Sydney vill utlysa klimatnödläge. Det är dock i bästa fall en fråga om semantik, i värsta fall alarmistisk symbolpolitik. Det blir tydligt att ingen av de extrema fronterna i klimatdebatten sitter inne på konstruktiva lösningar för vare sig klimathotet i stort, eller de bränder som nu drabbar Australien.

Ett förslag som bland annat Moderaterna lyft fram är instiftandet av en global fond mot skogsbränder. Det är både ett bra förslag, och hoppfullt som konstruktivt inlägg i klimatdebatten och reaktion på bränderna. Samtidigt är det ett förslag som kan hjälpa först i framtiden. I Australien brinner det nu, och det är inte över än. Ersättning för att ens egendom, försörjning och hem går upp i rök kan ges monetärt, men går i realiteten inte att kompensera. I det avseendet är bränderna i Australien exempel på en hopplöshet. För den förlust som det australiensiska samhället nu drabbas av kan inte straffas. Men däremot kan vi alla bidra till att lindra det som nu är en pågående katastrof.

Annons
Annons
Annons
Annons