Amanda Broberg: SD måste sluta hyckla om aborträtten
Förslagets som har lagts fram vill sänka abortgränsen från nuvarande vecka 18, med möjlighet att få tillstånd fram till vecka 22, ner till vecka 12. Sverigedemokraterna motiverar det med att gränsen i dag är för hög och att för många aborter görs. Det är givetvis inte bra att antalet aborter är många. Det är också ett dilemma när vetenskapen utvecklas så att dagen då man kan rädda ett för tidigt fött barn tidigarelagts, och därmed närmare gränsen för när man får abortera ett foster. Men det är knappast detta SD vill komma åt.
Läkare och forskare menar att förslaget kommer slå helt fel. Agnes Wold, professor vid Göteborgs universitet och överläkare, twittrade förtjänstfullt om abortlagstiftningens faktiska utformning, som bland annat innebär att gränsen successivt flyttas så att den inte ska ligga för nära tidpunkten ett barn kan räddas. Att säga att abortgränsen skulle vara för hög blir därför faktaresistent. Desto längre in i graviditeten, desto färre aborter. Efter vecka 18 sker endast en procent av alla aborter vilket rör sig om ungefär 400 aborter per år. 84 procent av alla aborter sker före vecka 9. Detta innebär att 99 procent av alla aborter sker en månad innan det är möjligt att rädda fostret - och att ens kalla det ett barn.
Även Karin Pettersson, docent och förlossningsläkare vid Karolinska universitetssjukhuset konstaterade att det finns ingen medicinsk skillnad på ett foster i vecka 11 och 13 och poängterade också att många aborter görs i dag för att fostren är sjuka - något som är svårt att upptäcka innan just vecka 12.
Utifrån detta kan man därför inte tolka SD:s förslag som något annat än ett sätt att inskränka aborträtten, och det kraftigt. Detta är inte ett förslag som är etiskt försvarbart, och det bygger inte heller på någon fakta. Eftersom foster inte ens är i närheten av att kunna räddas där SD vill dra gränsen handlar det inte om synen på fostret, eller senare, barnet. Det handlar om synen på kvinnor. Och den är inte fin eller försvarbar på något sätt.
Om det inte rör sig om ett dilemma kopplat till att barn kan räddas allt tidigare så handlar det enbart om var man står när det kommer till kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp, och också sitt eget liv. Det finns givetvis goda skäl till att vilja minska antalet ofrivilliga graviditeter, men det betyder inte att det finns skäl att minska antalet aborter genom att inskränka aborträtten. Hade SD på allvar brytt sig om kvinnor hade man gett dem friheten att besluta hur deras liv ska se ut men också jobba ännu mer preventivt mot ofrivilliga graviditeter. Detta görs redan i dag genom frikostig utdelning och subvention av säkra preventivmedel. Att utveckla dessa, att forska kring hur preventivmedel kan ge färre biverkningar och även ta fram mer alternativ för män, skulle vara betydligt mer effektfullt om man vill minska antalet aborter.
Problemet är att SD inte vill minska antalet aborter. De vill faktiskt bara begränsa aborträtten. Det handlar inte om synen på fostret. Det handlar om kvinnosynen. Och den borde vara anledning nog till att inte rösta på dem den 9 september.
