Att drömma kan bli jobbigt i längden
Enligt prognosen kommer det om fem år att fattas 100 000 personer som har den kompetens som arbetsgivarna eftersöker. Det rör sig om bristyrken där den tillgängliga arbetskraften inte på långa vägar motsvarar vad som efterfrågas.
Det handlar om vitt skilda yrken som barnmorska, kock, ingenjör, lärare, elektriker och sjuksköterska. Trots att det är yrkesområden som är av helt olika karaktär går ekvationen ändå inte ihop.
Att med stor säkerhet kunna få en anställning verkar således inte vara ett särskilt högt värderat kriterium när det är dags att välja utbildning och yrkesbana.
På ett sätt präglas den svenska arbetsmarknaden av en paradox; Varför väljer unga människor i hög grad att utbilda sig till yrken där det tvärtom råder ett överskott på arbetskraft?
Det verkar således varken vara nyttomaximerande eller altruistiska aspekter som ligger till grund för beslutet om vad man ska bli. Snarare verkar den personliga drömmen om vad man ska arbeta med som är normen för hur man väljer utbildning. Vad samhället efterfrågar kommer inte ens i andra hand.
Bemanningsföretaget Manpower listade tillsammans med Kairos Future de tio populäraste jobben för några år sedan. På listan återfanns fotograf, äventyrare, musiker och författare. Samtliga ”drömjobb” erbjuder i verkligheten en ytterst begränsad arbetsmarknad. Ändå fortsätter så många att drömma.
Det är inte fel att drömma. Men det kan lätt bli så att det i slutändan inte blir fråga om något annat än en verklighetsflykt. Det är inte bara för samhällets och samhällsekonomins skull som det finns en vinst i att människor utbildar sig till yrken där de behövs arbetskraft. Även för den enskilde kan tryggheten ha ett egenvärde och göra andra drömmar möjliga.
