Anell: Kemvapenavtal till trots, inbördeskriget fortgår

Ledare Artikeln publicerades

Det har gått undan i Syrien på senaste tiden. För ett par veckor sedan skulle president Bashar al-Assad knappast ha erkänt öppet att regimen hade kemiska vapen. Men i slutet av förra veckan överlämnade han, på utsatt tid, en förteckning över sin kemvapenarsenal till OPCW, det internationella organ som övervakar FN:s kemvapenkonvention.

Hotet om direkt amerikansk intervention i kriget spelade förstås stor roll. Men det är också tänkbart att kretsen runt Bashar al-Assad inte längre har full kontroll över de kemiska vapnen, och därför inte har lika mycket att förlora på att göra sig av med dem.

Det är ju heller inte säkert att en överlämning verkligen kommer att ske. Vägen dit är fortfarande lång och innehåller åtskilliga diplomatiska turer.

Hur mycket överenskommelsenegentligen kommer att påverka inbördeskriget är heller inte klart. Det är tveksamt om den syriska civilbefolkningen från och med nu kan andas ut och blåsa faran över för kemiska vapen. Kontrollen över dem är, som sagt, inte helt uppenbar och inte heller om alla vapen verkligen har redovisats.

De konventionella vapnen har ju heller inte tystnat även om en minister i Assads regering nyligen för första gången talade om vapenvila, något han senare tog tillbaka men som ändå kan tyda på en öppning från regimens sida.

Någon enad front för vapenvila inom oppositionen kan dock bli svår att uppnå. Oenigheten är stor och hotet om amerikanska attacker mottogs väldigt olika. Medan Fria syriska armén satte stort hopp till dem sågs de som en fara av radikala islamistiska grupper, som fruktade att själva bli måltavlor.

Den ökade spänningenledde i förra vecken till att styrkor från Fria syriska armén angreps av radikala religiösa grupper. Islam-istiska falanger har också stridit mot varandra. Sammantaget försvagar detta förstås oppositionens ställning gentemot regimen, både i fält och vid eventuella fredssamtal.

Men medan kriget på marken fortsätter blandar sig allt fler parter in i det diplomatiska spelet. Det är också detta spel som drar till sig överlägset mest uppmärksamhet i omvärlden.

Ryssland anses ha agerat skickligt och ryckt åt sig initiativet samtidigt som USA framstår som försvagat och ovilligt att agera. Men nu fruktar vissa nästa steg.

De syriska kemvapnenvar ju aldrig egentligen avsedda för syrier. De var främst tänkta som ett hot mot Israel, en slags motvikt mot de inofficiella israeliska atomvapnen. Nu finns misstankar om att Ryssland tänker ta upp frågan om Israels massförstörelsevapen som nästa punkt på dagordningen. I så fall skulle Iran, vars nye president försöker närma sig USA och dessutom plötsligt har erbjudit sig att medla i Syrienkonflikten, också oundvikligen hamna i fokus.

Det finns uppenbart krafter som hoppas att Syriens kemiska avväpning ska starta en debatt om alla massförstörelsevapen i Mellanöstern. Och andra som inte har så stor lust att diskutera den saken alls. Men frågan kan bli svår att undvika.

Marie Anell