Ledare

Ålder säger långt ifrån allt

Integrationsminister Erik Ullenhag hoppas att en lag mot åldersdiskriminering också ska bidra till attitydförändring där vi i ”högre grad ser äldre människor som olika individer och där vi inte klumpar ihop dem i gruppen äldre”.

Ledare

Det vore en önskvärd utveckling. Men för en sådan förändring ansvarar inte endast rege-ringen. Det ankommer på alla att fundera över benägenheten att se ålder som en avgörande gruppegenskap.

Amelia Adamo berättar i boken När Amelia behöver hemtjänst (av Edvard Unsgaard, Timbro 2011) att när hon ber en person på en reklambyrå om en bild av en 65-åring får hon ofta en bild av någon som vacklar över gatan med rullator.

Inte sällan kan man i intervjuer med den som närmar sig 65-årsstrecken läsa att personen ifråga absolut inte tänker ”sitta på en parkbänk och mata duvor” – som är denna schablonbild så stark att man måste markera mot den.

Mot föreställningar och bilder går det inte att lagstifta. Det går det däremot att göra när det gäller hur personer behandlas i hälso- och sjukvård, socialtjänst, socialförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, statligt studiestöd och offentlig anställning. Det vill säga just de områden som lagen är tänkt att omfatta.

Lagen kommer attha en hel del undantag. Så kommer även exempelvis pensionärs- och ungdomsrabatter att vara tillåtna i fortsättningen.

Det är en rimlig hållning. Däremot ska man vara på det klara med att särskilda rabatter till en viss åldersgrupp bland vuxna förstärker tendensen att se personer som del i ett ålderskollektiv.

Det gäller till exempelde pensionärsrabatter som många kommuner, däribland Borås, har på bussar. Den som är över 65 åker gratis i kollektivtrafiken i lågtrafik. En prioritering som när den infördes reste frågor om varför en grupp, som inte självklart är den som grupp mest ekonomiskt utsatta, ska ha den förmånen.

I flera kommuner har också ställts krav från andra daglediga som anser sig väl så berättigade till ”gratis” resor.

Därtill riskerar man, som nu i Borås, en upprördhet när denna gratistaxa på bussen för en viss åldergrupp sätts i relation till höjda taxor när samma åldersgrupp använder färdtjänsten.

Politikerna må svara att det ena inte har med det andra att göra – men ger man sig in och ska göra särskilda ”65-årsreformer” på ett område, då öppnar man för en fortsatt diskussion där man ser en person utifrån hans eller hennes ålder, inte hans eller hennes behov.

Ledarredaktionen