Svart och ödesmättat av Anna von Hausswolff

Albumet ”Dead magic” består av 5 låtar som är mellan sex och 17 minuter långa med mastodonten Ugly and vengeful som kronan på verket. Temat på albumet rör sig mellan legender, myter och mörk magi med texter som ofta mässas eller skriks fram. Hausswolff har onekligen en tydlig artistisk vision där hon skapar långa komplexa stycken med svärta och sin ödesmättade röst. Hon lyckas fånga in det övernaturliga och skrämmande med skräck och död ständigt närvarande.

Göteborgsfödda Anna von Hausswolff gjorde sin debut 2010 och gjorde sig snabbt ett namn med sin metal-inspirerade begravnings-pop som skulle kunna vara soundtrack till vilken skräckfilm som helst. På tidigare album har hon använt sig av orglar i bland annat Piteå och i Annedalskyrkan i Göteborg. Under inspelningen av ”Dead magic” var hon i Köpenhamns Marmorkirken och spelade på en orgel som är över 100 år gammal. Hela albumet spelades in där under nio dagar.

Sångerskan inleder ”Dead magic” med tolv minuter långa The truth, the glow, the fall och med en gång sätter hon den skrämmande, högtidliga, magiska tonen hon gjort sig känd för. Låten är likt namnet uppdelad i tre delar. Den börjar svävande, lugn och efter fyra minuter övergår den i något som för tankarna till 80-tals pop. Efter åttonde minuten blir den ett enda vidsträckt vrål.

Andra låten The mysterious vanishing of Electra låter som något som skulle kunna vara ett soundtrack till en film som “Mad Max”. Otämjt och futuristiskt.

Anna von Hausswolff skapar någonstans mellan musik och ren ljudkonst. Mörkt och dramatiskt. En stark kontrast mot musikindustrins treminuters-hits och något som är så oerhört eget att det inte går att placera i en genre. Det är trollbindande och det är svårt att inte få gåshud under instrumentala The marble. Det är mäktigt och stundtals övermäktigt. Det är ingenting som är lättlyssnat eller enkelt att greppa. Sångerskan är svävande och långt borta och jag kan sakna något mer direkt.