Skivrecension: Louise Hoffsten dyker ner i mörkret och skuggorna

Hon gör om låtar vars texter skrevs för över 100 år sedan och sätter in dem i en modern kontext. Temat är ofta smärta, mörker och att ta sig igenom en tuffare vardag, och det är svårt att inte härleda en del av det svåra textinnehållet till Hoffstens egen MS-diagnos. Samtidigt är det långt ifrån några “tycka synd om”-ballader och det finns en kärleksfull hyllning till de som lever utanför marginalen. Det känns som att Emmylou Harris skivor ”Wrecking ball” och ”Red dirt girl” ligger som en ljudmässig grund för ”Röster i mörkret”. Samma reverbtunga produktion ligger som en och det känns lite som att Hoffsten till och med har anammat med en Emmylou-ig frasering