Vad gör mobilen med oss människor?

Min mobiltelefon och jag. Ja, så är det för många. Det känns som om mobilen är allas bästa vän. Jag sitter på min arbetsplats tillsammans med en kollega och väntar på att dagen ska ”köra igång”. Alla förberedelser är klara. En konstig tystnad råder, enkom för att min kollega leker med sin bästa vän.

Fingrarna far som trumpinnar över displayen. Min ”bästa vän” ligger ljudlös i min bakficka och jag har inte ens vibration på. Den kan jag plocka fram när jag är ute på min rast. Att den ligger i bakfickan beror endast på att jag har en stegräknare, lite som en kul grej bara.

Facebook, Twitter, Instagram och allt vad det heter har inte jag. Ibland kan jag känna att all fysisk kontakt håller på att försvinna. Allt som händer står på ”Fejan”. Ja, egentligen vet jag ju då ingenting.

Jag blir inte uppdaterad när människor bakat, målat om, städat eller varit här och där. När någon ibland berättar om någon som gjort si eller så, står jag där som ett frågetecken och inte vet. Reaktionen: Ja, men det står ju på Facebook!

Lever jag i en bubbla där jag inte hänger med i allt skvaller? Ja, så länge jag har fysisk kontakt med människor så föredrar jag nog att vara kvar i min ”bubbla”, utan att behöva vara ständigt uppkopplad. Jag skulle önska att det fanns mobilfria zoner. Zoner där vi ser varandra utan att ha näsan riktad mot displayen hela tiden.

Cybertrött