Så känner du igen en klimatförnekare

FN:s klimatpanels, IPCC:s, senaste rapport om klimatet sägs vara chockerande. För alla som är lite insatta är dock faktainnehållet ingen överraskning, möjligen höjer man ögonbrynen över ovanligt klarspråk. IPCC:s klarspråk var efterlängtat av alla som uppfattat Parisavtalet som en katastrof, eftersom åtaganden från medlemsländerna var otillräckliga och dessutom inte bindande.

Vi ska samtidigt vara medvetna om hur klimatförnekarna arbetar för att fördröja/förhindra alla åtgärder. De kan beskrivas i tre grupper: de som lägger fram rader av ”bevis” för att klimatförändringar inte finns utan är en bluff (vanligare för tio år sedan), de som medger att klimatförändringar finns men hävdar att det inte är orsakat av mänsklig aktivitet och slutligen de som säger att koldioxid orsakat av människor kan vara problemet men att vi inte behöver göra mer här och nu, det räcker med åtgärder av andra någon annanstans.

Den sistnämnda gruppen kan till exempel föreslå att vi avsätter några hundra miljoner (det vill säga motsvarande några promille av vad förbifart Stockholm kommer att kosta) som bidrag till något klimatprojekt på andra sidan jorden.

För ett par år sedan skrev riksdagsledamot Josef Fransson (SD) angående klimatet: ”Om ett par decennier så tror jag att vi ser tillbaka på dagens katastroflarm med häpnad”.

Det är ett uttalande som kan jämföras med Ines Uusmanns påstådda uttalande om att internet är en fluga som snart går över.

Partiledaren för SD uttalade nyligen i föraktfullt tonfall hur löjligt det var av ”sjuklövern” (hans politiska motståndare) att börja tala om klimatet bara för att vi haft en varm torr sommar. Och SD vill naturligtvis att vi lämnar Parisavtalet.

Slutligen ska sägas att det finns krafter även utanför SD med olika argument men med samma mål – att förhindra åtgärder för klimatet här och nu.

Antiklimatskeptiker