Hemtjänsten, ni är mina hjältar!

Jag är 85 plus, med alla de krämpor som följer med åldern: utslitna leder, ett hjärta som är slitet, njurar som inte fungerar. Alltså är jag i behov av samhällets hjälp. Och vilken hjälp jag får!

Eftersom jag får dialys för nästan obefintlig njurfunktion skall alla slaggprodukter ut ur kroppen och detta sker var fjärde timma dagtid. Då kommer dessa fantastiska personer och ombesörjer detta. Inte nog med det, de sköter om mina svullna ben med doftande oljor och fula stödstrumpor. Lite kokett får man väl vara trots åldern?

Allt detta och mer därtill får jag för runt en tia om dagen eller två och femtio per besök. Snacka om vad man får för skattepengarna som man betalat in under sin levnad.

Men det finns en baksida också. Mina vänner, jo, jag kallar hemtjänstpersonalen vänner, tycks ha en nästintill orimlig situation, att få alla besöken att gå ihop tidsmässigt. Det blir stress och sjukskrivningar. Observera att det inte är någon av mina vänner som klagat, utan vad jag förstått av deras scheman.

Hur skulle det vara om dessa ”räknenissar”, som organiserar personal och scheman, vore ute på fältet en fjortondagarsperiod och fick vara med om att leta parkering, halka i snömodd, stå i kö på Ica, springa tre trappor upp och ner till tvättstugan på nolltid för att hinna med nästa ”brukare”? Vilken benämning förresten, kan man inte få vara vårdtagare?

Anställ mer personal på fältet. Förmodligen blir svaret: ”Vi måste hålla budgeten”. Då, kära politiker, är budgeten fel lagd.

Var rädd om er fantastiska personal!

Sven K