Underkänd i grundskolan - men lyckades ändå

25-åriga Alexia Agersten förklarar att hon lyckades trots, inte tack vare, sin grundskoletid på Dalsjöskolan.

Alexia är en av alla de 143 grundskoleelever som för tio år sedan lämnade grundskolan i Borås utan att ha möjlighet att fortsätta till gymnasiet. Men precis som så många andra av dessa unga är hon i dag stolt över att hon lyckats ordna ett arbete hon trivs med.

Eftermiddagen är ännu för tidig för att det ska vara rusning i gymmet i Göteborg där hon arbetar som personlig tränare. Innan den utbildningen läste hon till massageterapeut.

– Men grundskolan var stundtals olidlig.

Det började att hon råkade illa ut redan i lågstadiet då andra elever retade henne.

– Men skolan brydde sig inte.

Och när hon blev äldre reagerade hon över hur lärarna behandlade eleverna.

– Vi blev illa bemötta av lärarna, de var nedlåtande mot oss.

Hon berättar i om ett test i skolan som visade hennes svårigheter i matematik.

– Mer då sa lärarna bara att jag var lat.

Alexia skolkade allt mer och beskriver hur hon blev bråkig. Och upplevde att lärarna mobbade vissa elever.

– Det var som en kamp mellan lärare och elever. Och några få stod på elevernas sida.

Hon minns de som trodde på henne.

– En lärare sa: Bra, ta ingen skit. Och rektor Gustav Hanuliak var en av de som ställde sig på elevernas sida. Han sa: Jag älskar alla elever, men inte alltid det eleverna gör.

Alexia beskriver att skolgången haft stora brister också för hennes systrar, både yngre och äldre.

Hon konstaterar att det är eleverna som får betala priset när skolan misslyckas.

– Det jag kan har jag fått lära mig själv.

Hon försökte läsa upp betygen på Tullengymnasiet, men övergav det för arbete i restaurangbranschen. Sedan skoltiden har hon gift sig, skilt sig, bytt namn och själv betalt sina utbildningar.

Alexia upplevde att lärarna på hennes yrkesutbildningar var mycket mer engagerade. En utredning gav henne förklaringen till problemen med matematikstudierna, trots att hon klarade så mycket annat galant.

– Det gick upp ett ljus för mig. Jag var inte dum, inte värdelös. Men det finns en sorg och en frustration över hur skolan behandlade mig.

Nu hjälper sambon henne att förstå matematik.

– Tänk att det skulle krävas en elektroingenjör för att jag skulle förstå.

Ibland har det varit kämpigt att få jobb.

– Det kanske hade varit lättare om jag hade haft gymnasieutbildning.

Då hade det också varit en enklare väg till nästa dröm, att bli sjuksköterska.

– Men nu ska vi bli en familj. Så jag planerar att börja plugga redan under mammaledigheten.