Teresa Küchler: Nya EU-parlamentarikerna får rusta för strid

De ska också placeras i en partigrupp med kollegor från hela Europa, och måste läsa på om vilka samarbetspartners man leende kan stå bredvid på pressbilder från Bryssel, utan att hemmaväljarna slår bakut.

Så börjar allvaret. Om man ska tro alla löften och förslag som regnat i EU-valsdebatten bara i Sverige, så kommer de nya ledamöterna så fort de landat på flygplatsen Zaventem börja fila på banbrytande lagstiftning för hela EU: de vill starta en EU-polisstyrka, införa koldioxidskatter, revolutionera systemet för jordbruksstödet och dra in EU-pengarna för länder som inte tar emot migranter eller följer demokratins spelregler. De vill öppna EU-mottagningsläger för asylsökande i Nordafrika och skrota regionalstöden.

En verklighetskoll är på sin plats. Det är bara EU-kommissionen som formellt lägger lagförslag inom EU-systemet. Bara EU-kommissionen. EU-parlamentarikerna kan uppmana, skriva arga brev och debattartiklar, starta upprop, demonstrera, skälla eller krusa för att försöka få EU-kommissionen att titta på deras krav – men inte själva lägga fram lagförslag.

Det innebär inte att EU-parlamentarikerna kommer att få mycket vila: de ska bearbeta och klubba eller förkasta de lagförslag som faktiskt kommer från EU-kommissionen, och de har stor formell makt över ett par av höstens stora stridsfrågor. En är EU-budgeten.

Budgetförhandlingar framkallar alltid praktgräl i Bryssel, eftersom alla EU-länder håller stenhårt i sina egna plånböcker. Brittiska Margaret Thatcher drämde enligt EU-vandringssägner på ett ökänt toppmöte 1984 sin handväska i bordet och tjöt: Ge mig mina pengar! President Charles de Gaulle blev en gång så upprörd över budgeten att Frankrike bojkottade EU i ett halvår.

I ett första stadie är det de 28 EU-ländernas regeringar som har dragkamp med varandra om budgeten, som denna gång tros bli mindre än tidigare, eftersom man räknar med att britterna lämnar EU och då tar med sig det brittiska, ansenliga, bidraget.

Sen kommer EU-parlamentarikerna in i bilden. De brukar genast hamna i luven på regeringarna: många av dem vill ha mer pengar för EU att röra sig med och pekar på allt större utgifter, som båtar som letar flyktingar på Medelhavet och utlovade nya gränspoliser. Regeringar däremot tänker mest på hemmaopinionen och vill banta inbetalningarna till EU-kassorna. I år kan grälen bli extra uppslitande, eftersom större ambitioner alltid rimmar illa med mindre resurser.

Många av de svenska EU-parlamentarikerna har motsatt sig en höjning av den svenska EU-avgiften, och kan då stöta på patrull hos kollegor från andra länder som tycker att budgeten måste ökas, inte minskas. EU-parlamentet kan till slut blockera hela budgeten – om det vågar gå på en sådan kollisionskurs med EU:s regeringar.

EU-parlamentet ska också i vinter godkänna den nya uppsättningen EU-kommissionärer, en från varje EU-land. EU-parlamentarikerna ”grillar” kandidaterna, som nominerats av sina egna hemmaregeringar, i flera timmar. De nominerade ska visa att de är kompetenta och pålästa inom de politikområden de förväntas ansvara för under fem år. Den svenska kandidaten, till exempel, ska alltså utfrågas av parlamentariker från hela Europa, och helst visa prov på lite internationell fingertoppskänsla.

EU-parlamentet kan i praktiken rösta ner hela uppställningen, och därmed sätta EU-kommissionen, unionens ”arbetslokomotiv” ur funktion. Detta är en rätt som parlamentet ännu aldrig utnyttjat. Men de har under åren ställt fler krav och ultimatum, inte minst att fler EU-kommissionärer ska vara kvinnor

De nya EU-parlamentarikerna kommer alltså att ha händerna fulla från start, och gör bäst i att rusta sig för hårda strider.