Annons

Karin Samuelsson: Karin Samuelsson: Jag är så trött på miljöfrågor

Hej, jag är en miljömupp. Det här är mina bekännelser.
Karin SamuelssonSkicka e-post
Publicerad 19 januari 2018 • Uppdaterad 7 mars 2019
Karin Samuelsson
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Jag är så himla trött på miljöfrågor.

Jag är trött på att tänka på miljön. Jag är trött på att prata om miljön. Och jag är trött på att vara ett vandrande dåligt samvete hela tiden.

Annons

Det blir man nämligen, som miljömupp. Ett grått regnmoln i ett hörn på festen, en odräglig Bror Duktig som till sist inte ens blir bjuden längre bara för att man inte kan bete sig som folk.

Att bete sig som folk, det är väl att köra bil och bygga ut köket. Och poppa iväg till Barcelona lite snabbt sådär över helgen för att det är så skönt med ett break i den grå vardagen.

Allt detta tjat om att sluta flyga och sluta äta kött och sluta åka bil och sluta shoppa, det är jag också trött på. Allt verkar så himla negativt och skamligt och tråkigt i den där miljösmarta framtidsvisionen.

Vi miljömuppar pratar visst bara om förbud och begränsningar och allt vi avstår. Som om vi vore nåt slags asketer, fast vi i själva verket har det rätt trevligt. Man mår bra och blir glad av att röra på sig i stället för att ta bilen. Man slipper en hel del stress om man drar ner på konsumtionen. I stället kan man ha tid att läsa böcker och odla trädgården och umgås med sina ungar för omväxlings skull. Såna saker.

Jo förresten, att inte flyga, det är tråkigt. Det är bara att erkänna. Det går fint att åka tåg men det är svårt att komma längre än Europa. Men en flygresa är det miljövärsta man kan ta sig för som privatperson, och det är svårt att bortse ifrån – om man har råkat lära sig det.

Och därför är jag allra mest trött på att ansvaret för att rädda miljön tycks ligga på varje enskild medborgares goda vilja.

Visst, det snackas en massa om klimat och miljö, men när det blir verkstad händer plötsligt helt andra saker.

Som att Arlanda ska byggas ut för att på sikt klara 70 miljoner resenärer om året, en ökning med 250 procent. Som att flygplatser runt om i landet får kommunala skattepengar för att täcka sina förluster. Och att en helt ny flygplats ska byggas i Sälen, för att locka fler skidresenärer. (Vilken snö de ska åka skidor på, det kan man ju undra.)

Vad ska man då tro, när man samtidigt uppmanas att avstå flygresan (eller ställa bilen, eller skippa köttet)? Är det allvar med miljön eller inte? Jag skulle bra gärna vilja veta hur lite enskild god vilja ska kunna väga upp samhällets massiva satsning åt andra hållet.

Ja, och så ska man stå där som miljömupp, mitt bland storsatsningar och glada nyheter, och ska skrika stopp och belägg.

Det är inte måttligt vad jag är trött på det.

Annons
Annons
Annons
Annons