Ledare: Sjöstedts tystnad om vänsterextremismen i egna leden är öronbedövande
Den kritik som Vänsterpartiet får utstå på arbetarrörelsens dag varje år börjar närmast bli tradition. År efter år dyker nämligen fanor och slagord upp i deras första maj-tåg som är allt annat än demokratiska.
Det är inte nödvändigt att hålla indignerade utläggningar om kommunismens illdåd för att det ska vara begripligt var skon klämmer. Att symbolen av hammaren och skäran, eller för den delen bilder på kommunistiska ledare dyker upp är i bästa fall obegripligt och i värsta fall smaklöst. Men demokratin står inte och faller med det. Inte heller är det vad som skapar de största trovärdighetsproblemen för Vänsterpartiet.
100 mil norr om Borås ligger Jonas Sjöstedts hemstad Umeå, där Vänsterpartiet på första maj marscherar tillsammans med organisationen Revolution och Kommunistiska partiet. Båda rörelser som förespråkar väpnad revolution, och alltså ett brutalt omkullkastande av vårt demokratiska samhälle.
Det mest anmärkningsvärda är dock att en av V:s valaffischer inför EU-valet har visat sig prydas av Jonas Sjöstedt tågande med ett antal, får man anta, partisympatisörer, varav en är en ung man i AFA-tröja. En okänd organisation som är tongivande inom den våldsbejakande och autonoma vänstern och satt sin symbol på såväl misshandel som mordbränder. Ändå meddelar V att affischen inte kommer dras tillbaka.
Sjöstedt kan öka i opinionen, tala om ett samhälle för alla och hålla fina tal om rättvisa, som på onsdagen i Borås. Men det är vad han inte säger som är det verkliga problemet. Och just nu är Sjöstedts tystnad angående vänsterextremismen i de egna leden öronbedövande.
Hans oförmåga att markera var anständighetsgränsen går för och i hans parti är illavarslande. För vad spelar det för roll att Sjöstedt säger sig värna ett fredligt och demokratiskt samhälle, när deras valkampanj innehåller symboler för det rakt motsatta?
