Annons

Insändare: Sluta dröm om en skola i varenda liten by

Att nästan tömma den kommunala kassakistan för att restaurera skolorna i Mårdaklev, Kalv och Holsljunga vore ekonomiskt vettlöst, anser Andreas.
Insändare • Publicerad 8 maj 2018
Detta är en insändare i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: Jonas Ekströmer/TT

Så går den då vidare, den till synes eviga drapan mellan drömmare och realister i Svenljunga by. Ännu en gång står dragkampen om vilket samhälle vi ska ha, ett som står på egna friska ben eller ett med eviga cancersmärtor. Ja, så hårdraget kan man faktiskt uttrycka sig då man läser om de romantiska föreställningar vissa politiska grupperingar har om skolsituationen i Svenljungas södra delar.

Å ena sidan har vi ett välgenomtänkt tjänstemannaförslag med två framtida skolor i Överlida och Östra Frölunda, som effektivt skulle försörja omlandet runt varsin dalgång, Högvadsån och Ätran. Å andra sidan har vi de politiker som, behagfullt bakåtlutade, drömmer om gårdagens samhälle då södra kommundelen byggdes, befolkningen ökade och det fanns förutsättningar för skolor i alla byar.

Annons

Nu har vi sen länge inte längre det läget. Nu är, efter den tillfälliga befolkningsökningen med flyktingtillströmningen, befolkningsutvecklingen i kommunen naturligt negativ igen. Att då nästan tömma den kommunala kassakistan för att restaurera skolorna i Mårdaklev, Kalv och Holsljunga vore ekonomiskt vettlöst.

Då man ser bilden av skolnedläggningar kan man dra sig till minnes vilket rabalder det var för inte så många år sen då Örsås skola las ner. Ingen talar längre om den. Även då stod romantik mot realism och realismen vann, vilket den måste göra nu också om inte fallgropspolitiken ska dränera den kommunala skattekistan.

Jag var nyligen inne i Holsljunga skola och på plats såg jag vilka enorma investeringsbehov denna lokalmässigt illa organiserade fysiska koloss måste stå inför. Det bestående intrycket var till yttermera visso den genomgående sunkighet som liksom pyrde ut från väggarna. Är situationen bara nästan likadan i Mårdaklev och Kalv är situationen än värre än befarat.

De politiker som vill behålla alla byskolor lider av Stockholmssyndromet; nämligen den vanföreställning som säger att alla beslut som gagnar en större enhet sker på bekostnad av en mindre. Så är det inte i det här fallet. Här skulle vi alla tjäna på att låta två ellok, skolorna i Överlida och Östra Frölunda, gå på högvarv i varsin dalgång, men lämna kvar tre uttjänta ånglok i det förflutna.

Andreas

Annons
Annons
Annons
Annons