Ledare: Vänstern i Borås – ett frestande allt-åt-alla-parti
På onsdagen hade V i Borås pressträff i Stadsparken. Ett Borås för alla – inte bara för de rikaste, är devisen när de nu går in i valrörelse. Det skulle kunna sammanfattas som allt åt alla.
Det finns ett visst mått av ironi i att det forna Vänsterpartiet Kommunisterna nu gått och blivit en vänsterversion av gråsossar. Klasskampen är ersatt av identitetspolitik fullt ut: Det handlar om ”normdiplomering” av fritidsgårdarna, att ”alla offentliga toaletter ska vara könsneutrala” och ett ”tydligt genusperspektiv” på kommunens aktivitetsplatser, som det står i Vänsterpartiet i Borås handlingsprogram.
Gång på gång dammas förslagen av – stoppa vinstjakten, billigare hyror, kortare arbetsdagar, billigare bussresor. Valrörelse efter valrörelse tuggas frågorna tills socialdemokratin återigen ger V några smulor. Men eftersom de aldrig får hela kakan är den i princip densamma nästa valrörelse.
Det hade kunnat ses som rätt värdelöst om det inte var så att ganska många tyckte den där kakan fortsatt lät väldigt god.
Som med ”vinsterna i välfärden”. “För Vänsterpartiet är det självklart att de skattemedel som går till äldreomsorg ska komma just de äldre till del”, skriver V i Borås. Samtidigt medger partiet, på ledarsidans fråga, att kravet på att ”återta de två boenden, Kvibergsgatan och Kapplandsgatan, som i dag drivs på entreprenad, i kommunal regi”, inte handlar om att minska kommunens kostnader.
Så vad är då ett rimligt motiv? Kvaliteten om omsorgen? De boendes egna åsikter? Gruppledaren Ida Legnemark hänvisar diffust till klagomål vid skiftet av driftsform på Kapplandsgatan. Men verkligheten är ju att något seriöst underlag för att hävda kvalitetsförluster inte finns. Tvärtom, på flera punkter kommer den privat drivna äldreomsorgen bättre ut i Socialstyrelsens årliga nationella mätningar. Så: V kan inte hänvisa till kostnaden. Inte till kvaliteten. Men till ideologin. Så säg då det, låtsas inte som att det handlar om omsorgen i sig.
Jämställdhet är självfallet också kvar på V:s valmeny. Om förskolan och skolan noteras till exempel att all personal ska ”kontinuerligt fortbildas i genuspedagogik”. V skriver att ”man redan i förskolan och skolan måste ”problematisera traditionella könsroller”. Väl så. Men vad innebär detta i frågan om flickor i Borås som går beslöjade redan i förskolan? Vad bör personalen säga och göra åt denna extrema form av sexualisering? Den frågan lämnar Vänsterpartiet, inte helt oväntat, obesvarad.
Det hedersförtryck som tyvärr många även här i kommunen lever under berör Vänsterpartiet knappt alls i det femtonsidiga dokumentet. Därmed blir partiets jämställdhetsprofil svår att ta på allvar.
En anledning till att V lockar unga väljare är deras avståndstagande från SD. För både SD och V har sina rötter i extrema ideologier. Gör man en cirkel och inte en rak skala av partierna, så ligger SD och V hopplöst nära varandra. Båda sitter dessutom i en liknande sits – deras politik får stort gehör, men de har aldrig regerat och den traditionen verkar knappast brytas efter den 9 september.
Uppenbarligen lockas unga även av en sorts romantisering av kommunismen. Vi talar ändå om ett parti som så sent som 1991 valde en partiledare (Schyman) som varit medlem i Marxist-Leninistiska Kampförbundet. Nu har idén omhändertagits av andra, som hippa artister med dåligt omdöme, som Fiona FitzPatrick, som bar en tröja med hammaren och skäran när hon uppträdde på Pride i Stockholm. ”Vi ska rösta på V i riksdagsvalet”, lät Rebecca & Fiona meddela i våras.
Smaklöst är bara förnamnet.
V vill förstås väl, men det hycklas i vanlig ordning och man gäspar. Men att partiet så länge bidragit till att normalisera kommunismen att etablerade artister 2018 kan bära hammaren och skäran gör faktiskt ont i magen.
