Idrotten kan bli integrationsmotor

Det är inte alls så att det saknas projekt inom föreningarna för att ta hand om flyktingar som kommit till Sverige. Men det handlar om lokala och regionala initiativ och en del av de öronmärkta pengarna som Riksidrottsförbundet fått, 32 miljoner kronor i år och 64 miljoner kronor årligen de kommande åren, ska användas för att samla ihop erfarenheterna så att inte varje klubb behöver uppfinna hjulet på egen hand.

När integrationsfrågan diskuterades på ett seminarium i Almedalen lyftes Vimmerby fram som en förebild. Kommunen driver tillsammans med idrottsföreningarna, inte minst Vimmerby IF, ett projekt som verkar fungera bra. När det inledningsvis saknades kunskaper knackade man på dörren till ett boende för ensamkommande flyktingar, pengar har kommit från Allmänna arvsfonden, projektledare har anställts och inte minst har det skapats ett föreningscentrum i Bullerbyn, det invandrartätaste bostadsområdet i Vimmerby.

Ger gemenskap

När projektet inleddes riktades det mot ensamkommande killar och fotboll men nu handlar det om alla flyktingar och fler idrotter. Vad idrotten ger är gemenskap och språkkunskaper men även bättre hälsa för flyktingarna och kanske också en ingång till arbetsmarknaden.

För Navid Ahmani, som i dag är något av spindeln i nätet i projektet, var den första kontakten med svensk idrottsrörelse rätt misslyckad. Han kom ensam som tonåring från Afghanistan för sex år sedan, kände ingen, talade inte språket men ville spela fotboll.

"Förbaskat bra"

I dag är det Navid som tar den första kontakten med nyanlända flyktingar så att de får en bättre start i Sverige än han fick. Målet är att alla ska känna sig som del av det svenska samhället, säger han.

Björn Eriksson, nyvald ordförande för Riksidrottsförbundet, välkomnar det ekonomiska stödet men betackar sig för politiska pekpinnar.

TT