Pappa ratas när barnen vill ha tröst

Barn- och ungdomstidningen KP har sedan flera år frågat sina läsare mellan åtta och fjorton år om hur de har det.

Årets resultat visar som tidigare att barnen helst pratar med mamma när de är ledsna. 46 procent av dem som svarat säger att de pratar med mamma, därefter pratar barnen helst med en kompis (22 procent) eller ingen alls (17 procent). Först långt ned på listan kommer pappa - bara 7 procent svarar att de helst pratar med pappa när de är ledsna.

KP har intervjuat Arvid, 14 år, som ofta pratar med sin mamma och sin storasyster.

Däremot pratar han mer sällan med sin pappa - han skojar bort problem, tycker Arvid. Fast själv vill han bli en pappa som hans barn talar med när han blir vuxen.

Det är ofta så att föräldrar har olika roller i en familj, konstaterar Martin Forster, barnpsykolog och forskare på Karolinska institutet. Fast inte nödvändigtvis så att det handlar om att skoja bort problem.

Både tröst och lösning

Barn behöver både och, tror han.

Så är det för psykologer som ska hjälpa människor till förändring, förklarar han.

Han säger att samma resultat som i Kamratpostens undersökning har kommit fram även i andra studier, om än inte lika tydligt. Skillnaderna i mamma-papparoller handlar en hel del om hur man förväntas vara enligt våra könsroller, tror han. Kvinnor och flickor ska lyssna, känna in och förstå, medan pojkar och män inte har sådana förväntningar på sig. Kanske skulle både män och kvinnor behöva lära sig mer av bäggedera, tror han.

Maskuliniteten för snäv

Men Marco Vega, sexupplysare, aktiv i RFSU:s förbundsstyrelse och grundare av mansgrupper i Malmö, tycker att KP:s undersökning visar på hur sorgligt snäv mansrollen är.

Synen på män och hur män ska vara ärvs, eftersom den första man barn träffar som barn är pappan.

Martin Forster tror också att synen på maskulinitet präglas av gamla mönster. Fast det kan vara på väg att ändras, tror han.

TT