Osannolikt att Lööf lyckas

Annie Lööf vill sondera på ett annat sätt. Lägga statsministerfrågan åt sidan och börja med sakfrågorna.

Grundlagen anger visserligen att samråden ska ske just för att få fram en statsminister, men talmannen har uppenbarligen ansett att Lööfs tillvägagångssätt är förenligt med detta, eftersom det kan bana väg för en ny statsminister.

Frågan är om det verkligen kan det. Varför skulle samsyn i vissa sakfrågor göra det lättare för Stefan Löfven att släppa fram en Alliansregering eller för Kristersson att låta Löfven fortsätta?

Partierna är inte precis obekanta med varandras ståndpunkter.

Själva huvudfrågan

Kanske är det sig själv Annie Lööf till sist måste samråda med. Även hon inser naturligtvis att alla avgivna löften i regeringsfrågan inte kan förenas.

Dörren stängd

Efter sin principiella röstförklaring i onsdags, när C röstade nej till Kristersson, är dörren stängd för att i ett senare skede ställa sig bakom en Alliansregering eller M-KD-regering, som är beroende av SD:s stöd. Det principiella avståndstagandet kan knappast vara avhängigt av hur det går i den fortsatta sonderingsprocessen.

Både M och MP har avfärdat en Alliansregering med MP. S och M har gjort samma sak när det gäller S-stöd för en sådan regering.

Samtidigt har Annie Lööf sagt att hon hellre äter upp en sko än sätter sig i en Löfvenregering. Några beslut eller planer på att ens släppa fram en sådan regering finns inte, upprepar hon.

Ideologisk spänning

Enligt professorskollegan Jonas Hinnfors har den ideologiska spänning som alltid funnits inom borgerligheten blottats, när de borgerliga partierna utmanas från höger. Lööfs utmaning är att öppna dörren för något som inte bygger på den gamla tvåblockslogiken.

Det enda alternativ som annars återstår, utöver extraval, är att Lööf försöker bilda en liten mittenregering med L och eventuellt MP.

TT