TT-Feature

Filmrecension: Ant-man and the Wasp

TT-Feature Artikeln publicerades
2 bilder

Ett litet steg för Ant-man men ett myrsteg för den dramatiska Avengers-bågen. Det här potentiellt kvantfantastiska äventyret tappar snabbt fart och blir en slapp mellanfilm i Marvel-väven. Sist vi såg Scott Lang (Paul Rudd) ställde han till det för sig i "Captain America: Civil war" (2016).(TT)

Sist vi såg Scott Lang (Paul Rudd) ställde han till det för sig i "Captain America: Civil war" (2016). Vid den här filmens början sitter han i husarrest och har ingen kontakt med sina forna hjälte-kollegor.

Fader-dotter-teamet Dr Hank Pym (Michael Douglas) och Hope Van Dyne (Evangeline Lily) har dock en spännande grej på gång. I ett våghalsigt experiment tänker de hämta tillbaka mamma Janet (original-Wasp) som förargligt nog fastade i kvantdimensionen för 30 år sedan.

Hope plockar upp sin mammas mantel och står för filmens mest lyckade actionscen när hon i myggstorlek gör kaos med ett restaurangkök. För kvantenergi är tydligen hett även bland skurkar i superhjälteuniversum. Den mystiska Ghost dyker upp och vill lägga beslag på teknologin och då måste Scott motvilligt dra på sig Ant-man-dräkten igen för att hjälpa till.

Premissen för duons hjälteskap vilar dock farligt tungt på obegripligt tekniksnack och det ständigt upprepade Nils Karlsson Pyssling-skämtet om deras storlek. Den mesta dramatiken uppstår när Hank Pyms högteknologiska labb ideligen zappas ner till kabinväskemodell och någon ropar "fånga/hämta/akta labbet".

I stort sett alla andra delar av den här filmen är egentligen mer spännande. Michelle Pfeiffers veteran-Wasp, till exempel, är alltså fast i kvantdimensionen i 30 år. Får vi se mycket av detta potentiellt mycket spännande öde? Nä.

Jag repeterar, manusförfattarna har alltså skapt en förutsättning där Michelle Pfeiffer (!) i rollen som Janet Van Dyne (!) har suttit fast i kvantdimensionen (!) i 30 år (!).

Men visst, ett labb som transporteras runt som en kabinväska är ju också festligt.

Inte ens Rudds och Lilys lyckade kemi kan rädda faktumet att "Ant-man and the Wasp" känns som en ren transportsträcka. Slappt nog handlar det mest om att knyta ihop kronologin inför nästa film om Avengers. Och för detta måste man invänta eftertexterna. Inte förrän då inser man vad som verkligen står på spel.