Bejublat om landet Oz

Ty handlingen i Frank Baums barnbok från början av förra seklet har uppenbarligen verkat både inspirerande och oemotståndligt utmanande för de unga teateramatörerna. Resultatet har blivit en fantasifull, rolig och framför allt levande scenisk gestaltning.

Jonas Zughaft har uppenbarligen stor del i detta med en regi som ger intryck av noggrannhet och känsla för det sceniskt verkningsfulla med bidrag, förmodar jag, från övriga tågmedlemmar. För jag anar också att det här rör sig om ett konstruktivt kollektiv, där envar medverkar med uppslag och skapande insatser. Sådant märks även i själva föreställningen, där allt flyter utan longörer, från scenbyten, ljusväxlingar och ljudillustrationer till ensemblespel.

Dansinslagen, koreograferade av Petra Andersson och Linda Rydh, är inte enbart dekor utan har sina givna uppgifter som bland annat stämningsskapande moment. Dessutom löser de problemet med att åskådliggöra tornadon som sveper iväg Dorothy, avväpnande och begåvat spelad av Fanny Andersson.

Överhuvudtaget slås man av den lyckosamma blandningen av avspänt agerande och lustfylld energi som uppfyller scenen. Det gäller till exempel David Lindströms Fågelskrämma, Rasmus Björks Plåtman och Kristian Väliluotos Lejon, eller häxorna Veronica Bengtsson och Jennie Lekander. Många har också flera roller att ansvara för där envar framgångsrikt markerar skillnaden i de olika karaktärerna.

Till allt detta kommer musik och sång, ibland som solo, ibland som medryckande körinsatser.

Det hade för övrigt suttit fint med ett da capo av någon av de sistnämnda vid finalen. Låt mig till sist understryka, att Tåget skapar en synnerligen upplevelserik teaterafton. Det hela är helt enkelt väldigt bra.

Bo W Jonsson